Dagens frågor


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DAGENS FRÄGOR
Höst i välfärdsstaten
T
re nyheter i Morgonekot en helt
vanlig höstdag:
l. Landstingen kommer att gå
back med tre miljarder (3 000 000 000) i
år.
2. Sahlgrenska i Göteborg skall fatta beslut om huruvida de skall acceptera ett
anbud på att sponsras via reklam på engångsbestick etc. Det skulle innebära
möjlighet att förbättra patienternas förhållanden avsevärt. Reportern var emellertid bekymrad: Skulle detta inte kunna
hota sjukhusets integritet?
3. Ett exempel på sjukhusets integritet:
Sahlgrenska kommer i år bara att hinna
med en (l) hjärt-lung-transplantation av
tio (10) planlagda. Fjorton (14) står i kö,
två (2) dog i kön i somras.
Sahlgrenska vann för ett år sedan striden om vilket sjukhus som skall få utföra
bjärt-Jung-transplantationer i Sverige.
Det blev uppenbarligen en del förlorare i
den striden också.
Forskning om verkligheten
U
nder den gångna hösten har i flera tidningar diskuterats om Sverige uppträdde neutralt under
1950-talet och in på 1970-talet. Forskare
menar sig ha funnit att vi hade alltför nära
förbindelser med USA. Vi köpte krigsmateriel därifrån, något som upprört renhjärtade kritiker på 90-talet. Värst av allt:
svenska militära myndigheter lämnade ut
underrättelser till amerikaner om vad
som hände i östersjöländerna. Man bytte
rent av spaningsmateriel mot spaningsresultat utan att ordna någon motsvarighet
med Sovjetunionen. Man var alltså inte
neutral!
Dagens kritiker tycks ibland mena att
Sverige borde ha stängt sig inne i ett elfenbenstorn, borta från den syndiga verkligheten. De accepterar inte ens att formella
avtal träffades med, utom USA och Storbritannien, också våra grannländer så att
byten kunde äga rum. De nordiska länderna kunde därmed hjälpa varandra, vilket bedömdes vara viktigt i en farofylld
tid. Sverige fick väl på så vis också ett och
annat som hörde hemma i NATO, vilket
då föreföll vara praktiskt och inte särskilt
omoraliskt. Förekomsten av sådana avtal
publicerades men väckte inte större uppmärksamhet. Allra minst tycks detta ha
upprört myndigheter i Sovjetunionen.
En artikel iDN den 10 november iår är
författad av den sovjetiske generalen Sergej Morgatjov. Det anges inte i vilken försvarsgren han nått sin höga rang, men
man kan gissa att han varit väl förankrad i
KGB eller kanske i dess militära motsvarighet. Han är mycket klarsynt: ”Jag är
inte förvånad över att det finns inslag av
militärt samarbete i relationerna mellan
Sverige och USA. Vad som förvånar mig
är att detta då och då i svensk press presenteras som en nyhet.” Här hemma har vi
numera lärt oss att inte vara förvånade.
Men generalen fortsätter och konstaterar
att Sverige hade ett gott utbyte med andra; men även om vi helt avstängt militära
förbindelser med USA skulle ”i sovjetiska
militära kretsar” Sveriges militära kapacitet ändå ha räknats till västsidans.
De entusiastiska forskarna skulle nog
vinna på att inte utgå från sina förutfattade meningar. Sanningen har sitt eget värde utan att den behöver dramatiseras.
Agren
F
redagen 16 nov drabbades radiolyssnarna på fastande mage – förutom av alarmerande nyheter om
kriserna i Sovjetunionen och Mellanöstern – av Carl-Johan Åbergs utbrott i
Ekot mot ÖB:s hantering av försvarsfrå-
gan. Enligt CJÅ var ÖB bara ute efter att
bibehålla ett så starkt försvar som möjligt.
Det var menat som kritik. Vad är försvarskommittens ordförande ute efter? Att
spara så mycket pengar som möjligt?
Militären har enligt CJÅ, brustit på två
punkter. För det första har den talat osanning när den hävdat att försvarets styrka
halverats på tjugo år. CJÅ tycker tvärtom
att det blivit starkare. Konstigt. Han måste
väl ha hört talas om att antalet brigader,
värda namnet, har minskat från 30 till 20.
Att antalet stridsflygplan minskat från
650 till 270. Att ubåtsjaktfunktionen
skrotades efter 1970 och att vi ännu inte
fått bukt med intrången.
Men det är värre än så. Omvärlden har
under samma tid ökat sin förmåga att nå
svenskt område. Antalet stridsflygplan
med erforderlig räckvidd har bortåt 10-
faldigats, transportkapaciteten fördubblats. Så ÖB är mycket modest när han hävdar att vår styrka halverats.
För den skull CJÅ tror att detta balanseras av att vår kvalitet ökat – vi har ju
Viggen i stället för Draken och Lansen –
kan meddelas att Sovjetunionen har
MIG-29 och SU-27 i stället för MIG-21.
CJÅ:s andra anmärkning är att militä-
ren inte märkt vad som hänt runt Östersjön. Jo då, en del förutsade Sovjetimperiets snara fall långt innan de flesta försvarspolitiker ens vågade tänka tanken.
455
Däremot kan ingen militär garantera
att det är ofarligt för en liten nation att bo
granne med en supermakt som kanske
står inför inbördeskrig. Ingen kan heller
förutse hur Europa ser ut på 2000-talet.
Det är ju den tidens försvar som försvarskommitten skall utreda.
Det känns pinsamt och genant att behöva upplysa försvarskommittens (avgå-
ende) ordförande om detta.
Operation dammsugning
N
är Stockholms kommunfullmäktige samlades för budgetsammanträde möttes de av ilskna
pensionärer med hotfulla miner.
Anledningen var ryktet om avskaffandet av noll-taxan – rätten att få träffas
gratis i alla samlingslokaler i staden. Ett
dråpslag mot föreningslivet och ett hot
mot demokratin, menade socialdemokraterna i ett brev till föreningarna. Att folkdansande, bridgespelande eller gräddtårtebakande föreningar vid en slopad nolltaxa skulle betala högst någon tia per timme, lokal och sällskap nämndes icke i brevet.
Ett och annat brev kom dock snett –
som t ex det som nådde liberala studentföreningen i Stockholm med följande avslutningsbön:
Det kanske finns någon socialdemokrat i er förening som skulle kunna vara
en tillgång för det politiska arbetet …
Operation dammsugning pågår. Kanske räcker det att vara social-liberal?