Gullan Lindblad; Sagan om Gunnel
1990
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
GULLAN LINDBLAD:
Sagan om Gunnel
T
ack Gösta! Det är den spontana
reaktionen vid läsningen av Gösta
Bohmans bok ”Sagan om Gunnel”. Boken är en ömsint, kärleksfull berättelse av en älskande make men samtidigt en mycket lärorik bok om en smygande sjukdom, som gradvis förändrar en
aktiv, glad och levande människa men
också en hel familjs livssituation. ”I
Alzheimers skugga” lyder också bokens
undertitel.
Det är modigt att träda fram inför
offentligheten på det sätt som Gösta
Bohman har gjort. Att blotta sina innersta
känslor för en älskad maka- kärleken till
Gunnel lyser som ett skimmer genom
hela boken – att beskriva den själsliga
förändringen hos någon man håller
mycket av är svårt! Det framgår också av
författarens förord, att det var med största
tveksamhet han slog sig ned vid sin skrivmaskin för att skildra hur Alzheimers
sjukdom bröt ned hans ”Sago-Gunnel”.
Ännu svårare är det kanske att öppet
erkänna att man som make eller familjemedlem kan bli starkt irriterad när den
starka, duktiga, självklara medelpunkten i
familjen – makan och modern – plötsligt
börjar bete sig underligt. Allra svårast är
det naturligtvis att förstå och acceptera
förvirringen, glömskan, osäkerheten och
den tilltagande hjälplösheten innan omgivningen har klart för sig att det rör sig
om ett sjukdomstillstånd. Inte så underligt
att reaktionen till en början kan bli: ”Vad
menar Du? Hur kan Du? Så där bär man
sig inte åt.”
Så bra att detta blir sagt!
Många, många kommer att vara tacksamrna över att Gösta Bohman vågat klä-
da i ord det som vi alla någon gång upplever i familjekretsen när det blir; tungt
och svårt: vi räcker inte till, vi orkar inte,
vi förstår inte. Vi har svårt att acceptera
att allt inte är som det brukar vara. I stället
för att hjälpa och stödja blir vi otåliga.
Detta är mänskligt och ingenting som
Gösta Bohman eller andra anhöriga behöver skämmas för. Att det sägs kan bli till
hjälp för många som hjälper och vårdar
anhöriga men också för all den vårdpersonal, som Gösta Bohman talar så uppskattande om. – Hur ska man förresten
förstå symptomen hos en sjukdom som
de flesta av oss först på senare år börjat
kunna litet mera om, trots att den beskrevs av den tyske läkaren Alois Alzheimer i början av 1900-talet?
Är inte detta en allvarlig tankeställare?
Vi lever i en tid när man kan åka till månen
och när man kan byta ut snart sagt alla organ i kroppen. Men de smygande, nedbrytande sjukdomarna, som så många drabbas av har det varit ganska tyst omkring.
Är det inte nog spännande med åldrandets
sjukdomar? ”Skall det verkligen behöva
vara så här?” frågar Gösta Bohman, när
han talar om de långsamt tärande, årslånga
sjukdomsförloppen. Han nämner några
forskare och föregångsmän när det gäller
Alzheimers sjukdom, professorerna Bengt
Winblad i Stockholm, Lars Gustafson i
Lund och deras forskningsgrupper. Men
det behövs fler eldsjälar och ett ökat engagemang såväl inom forskningen som på
vårdområdet! Och det behövs ökade
forskningsresurser .. .
Gösta Bohmans eget engagemang för
de alzheimersjuka har utan tvekan bidragit till att sjukdomen blivit mer intressant
såväl för massmedia som för allmänheten,
läkare och vårdpersonal på senare år. Det
har omvittnats vid mina besök på sjukhus
och socialbyråer.
446
Gösta Bohmans bok lär oss att förstå
hur Alzheimers sjukdom gradvis men
oåterkalleligt bryter ned en tidigare
mycket vital människa. Den lär oss att förstå att den ”demenssjuka” patient vi mö-
ter i sjukhuskorridoren eller hjälper i
hemmet kan ha varit en mycket begåvad,
engagerad och kraftfull människa, precis
som ”Sago-Gunnel” var det. Jag hoppas
därför att Gösta Bohmans bok ”Sagan om
Gunnel” blir en lärobok för vårdpersonal
på alla stadier.
Att läsaren får lära känna Gösta
Bohman i en annan roll än den vi vanligen
förknippar honom med, den framstående
politikerns, gör inte boken mindre läsvärd! Kanske nyttigt för somliga att få veta
att även Gösta Bohman fick vända på
slantarna en tid! Vi som känner honom
vet, att han bakom den ibland ”tuffa” attityden är en varm människa. Här visar han
ännu tydligare att han är en levande människa, som blir kär, njuter av naturupplevelser, blir arg, känner oro och ångest
huruvida han handlar rätt som stannar
kvar i politiken Qo, det var rätt!), troget
hälsar på sin sjuka maka och gör något
positivt för andra av sina egna svårigheter! – Tänk om Gösta Bohmans engagemang för vårdfrågorna kommit fram bättre under hans tid som partiledare!
Sist men inte minst:
Gösta Bohmans beskrivning av dagens
vårdsituation är ”på kornet”. Den ”jämlikhetsfilosofi”, som präglat de senaste decenniernas vårdpolitik med ett offentligt
vårdmonopol som resultat, har medfört
att de som bäst behöver hjälp och vård
ofta blir utan! ”Om begreppet välfärd
skall ha något reellt och meningsfyllt
innehåll, är det just på detta område som
ett radikaltomtänkande är av nöden”, sä-
ger Gösta Bohman, och kommer bl a med
iden om ett särskilt försäkringsskydd för
äldre och sjuka med möjlighet till vård
och boende genom försäkringsbolagens
försorg. En god ide! Den dag vi får en
politik i vårt land, som ger vårdpersonal
rätt att driva eget på likvärdiga villkor
som det offentliga, kan också små privata
hem, gruppboende och äldrehem av olika
slag växa upp. Det är sådana vårdalternativ de alzheimersjuka behöver. Ideerna
och omtanken om de äldre finns där!
Människor tar i dag saken i egna händer i
protest mot den politiska styrningen! Jag
träffade nyligen några kvinnor i Jämtland
som bildat ett kooperativ för att starta ett
ålderdomshem i hembyn. De ville att de
gamla skulle få bo kvar i byn i stället för
att flyttas till tätorten. – Jag ska sända
”Sagan om Gunnel” till dem som ”ett ord
på vägen”. Den varmhjärtade beskrivningen av de små dotterdöttrarna i mormors knä, visar att närheten och värmen
kan få medvetandet att spira upp även hos
den som till synes är ”borta” från världen.
Sagan om Gunnel
T
ack Gösta! Det är den spontana
reaktionen vid läsningen av Gösta
Bohmans bok ”Sagan om Gunnel”. Boken är en ömsint, kärleksfull berättelse av en älskande make men samtidigt en mycket lärorik bok om en smygande sjukdom, som gradvis förändrar en
aktiv, glad och levande människa men
också en hel familjs livssituation. ”I
Alzheimers skugga” lyder också bokens
undertitel.
Det är modigt att träda fram inför
offentligheten på det sätt som Gösta
Bohman har gjort. Att blotta sina innersta
känslor för en älskad maka- kärleken till
Gunnel lyser som ett skimmer genom
hela boken – att beskriva den själsliga
förändringen hos någon man håller
mycket av är svårt! Det framgår också av
författarens förord, att det var med största
tveksamhet han slog sig ned vid sin skrivmaskin för att skildra hur Alzheimers
sjukdom bröt ned hans ”Sago-Gunnel”.
Ännu svårare är det kanske att öppet
erkänna att man som make eller familjemedlem kan bli starkt irriterad när den
starka, duktiga, självklara medelpunkten i
familjen – makan och modern – plötsligt
börjar bete sig underligt. Allra svårast är
det naturligtvis att förstå och acceptera
förvirringen, glömskan, osäkerheten och
den tilltagande hjälplösheten innan omgivningen har klart för sig att det rör sig
om ett sjukdomstillstånd. Inte så underligt
att reaktionen till en början kan bli: ”Vad
menar Du? Hur kan Du? Så där bär man
sig inte åt.”
Så bra att detta blir sagt!
Många, många kommer att vara tacksamrna över att Gösta Bohman vågat klä-
da i ord det som vi alla någon gång upplever i familjekretsen när det blir; tungt
och svårt: vi räcker inte till, vi orkar inte,
vi förstår inte. Vi har svårt att acceptera
att allt inte är som det brukar vara. I stället
för att hjälpa och stödja blir vi otåliga.
Detta är mänskligt och ingenting som
Gösta Bohman eller andra anhöriga behöver skämmas för. Att det sägs kan bli till
hjälp för många som hjälper och vårdar
anhöriga men också för all den vårdpersonal, som Gösta Bohman talar så uppskattande om. – Hur ska man förresten
förstå symptomen hos en sjukdom som
de flesta av oss först på senare år börjat
kunna litet mera om, trots att den beskrevs av den tyske läkaren Alois Alzheimer i början av 1900-talet?
Är inte detta en allvarlig tankeställare?
Vi lever i en tid när man kan åka till månen
och när man kan byta ut snart sagt alla organ i kroppen. Men de smygande, nedbrytande sjukdomarna, som så många drabbas av har det varit ganska tyst omkring.
Är det inte nog spännande med åldrandets
sjukdomar? ”Skall det verkligen behöva
vara så här?” frågar Gösta Bohman, när
han talar om de långsamt tärande, årslånga
sjukdomsförloppen. Han nämner några
forskare och föregångsmän när det gäller
Alzheimers sjukdom, professorerna Bengt
Winblad i Stockholm, Lars Gustafson i
Lund och deras forskningsgrupper. Men
det behövs fler eldsjälar och ett ökat engagemang såväl inom forskningen som på
vårdområdet! Och det behövs ökade
forskningsresurser .. .
Gösta Bohmans eget engagemang för
de alzheimersjuka har utan tvekan bidragit till att sjukdomen blivit mer intressant
såväl för massmedia som för allmänheten,
läkare och vårdpersonal på senare år. Det
har omvittnats vid mina besök på sjukhus
och socialbyråer.
446
Gösta Bohmans bok lär oss att förstå
hur Alzheimers sjukdom gradvis men
oåterkalleligt bryter ned en tidigare
mycket vital människa. Den lär oss att förstå att den ”demenssjuka” patient vi mö-
ter i sjukhuskorridoren eller hjälper i
hemmet kan ha varit en mycket begåvad,
engagerad och kraftfull människa, precis
som ”Sago-Gunnel” var det. Jag hoppas
därför att Gösta Bohmans bok ”Sagan om
Gunnel” blir en lärobok för vårdpersonal
på alla stadier.
Att läsaren får lära känna Gösta
Bohman i en annan roll än den vi vanligen
förknippar honom med, den framstående
politikerns, gör inte boken mindre läsvärd! Kanske nyttigt för somliga att få veta
att även Gösta Bohman fick vända på
slantarna en tid! Vi som känner honom
vet, att han bakom den ibland ”tuffa” attityden är en varm människa. Här visar han
ännu tydligare att han är en levande människa, som blir kär, njuter av naturupplevelser, blir arg, känner oro och ångest
huruvida han handlar rätt som stannar
kvar i politiken Qo, det var rätt!), troget
hälsar på sin sjuka maka och gör något
positivt för andra av sina egna svårigheter! – Tänk om Gösta Bohmans engagemang för vårdfrågorna kommit fram bättre under hans tid som partiledare!
Sist men inte minst:
Gösta Bohmans beskrivning av dagens
vårdsituation är ”på kornet”. Den ”jämlikhetsfilosofi”, som präglat de senaste decenniernas vårdpolitik med ett offentligt
vårdmonopol som resultat, har medfört
att de som bäst behöver hjälp och vård
ofta blir utan! ”Om begreppet välfärd
skall ha något reellt och meningsfyllt
innehåll, är det just på detta område som
ett radikaltomtänkande är av nöden”, sä-
ger Gösta Bohman, och kommer bl a med
iden om ett särskilt försäkringsskydd för
äldre och sjuka med möjlighet till vård
och boende genom försäkringsbolagens
försorg. En god ide! Den dag vi får en
politik i vårt land, som ger vårdpersonal
rätt att driva eget på likvärdiga villkor
som det offentliga, kan också små privata
hem, gruppboende och äldrehem av olika
slag växa upp. Det är sådana vårdalternativ de alzheimersjuka behöver. Ideerna
och omtanken om de äldre finns där!
Människor tar i dag saken i egna händer i
protest mot den politiska styrningen! Jag
träffade nyligen några kvinnor i Jämtland
som bildat ett kooperativ för att starta ett
ålderdomshem i hembyn. De ville att de
gamla skulle få bo kvar i byn i stället för
att flyttas till tätorten. – Jag ska sända
”Sagan om Gunnel” till dem som ”ett ord
på vägen”. Den varmhjärtade beskrivningen av de små dotterdöttrarna i mormors knä, visar att närheten och värmen
kan få medvetandet att spira upp även hos
den som till synes är ”borta” från världen.