Agneta Rhenvall; Orimlig tanke
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
AGNETA REHNVALL:
Orimlig tanke?
I
bland ser det ut som om det vore
massmedia som styr.
När en politiker syr ihop sina byxor på en helsida i en kvällstidning, så på-
verkar det sympatierna för hans parti.
Gynnsamt.
När en annan beskriver en medtävlares
hjärna som felprogrammerad och får rubriker på det, så påverkar också det sympatierna. Ogynnsamt.
Politikern i det första fallet tackar och
tar emot, medan politiker nummer två
inte torde vara lika lycklig.
Båda har genomslaget i massmedia att
tacka för reaktionerna.
Så visst har radio, 1V och tidningar en
viktig roll att spela i valtider. Men nog
borde väl politikerna också kunna tilltro
sig förmågan att kunna påverka valutgången?
Ieftervalstider- när det alltid gäller att
hitta bortförklaringar till att det gick som
det gick och inte som det borde ha gått –
verkar det emellertid inte riktigt så. Efter
det nyss avklarade valet tyder mångas klagan över partiledarintervjuare och rubriksättare snarare på att man befriar bå-
de sig själv och sina respektive partiers
budskap från ansvaret för att det inte gick
enligt planerna.
Men är det en alldeles orimlig tanke att
människan på gatan, den man hade hoppats skulle ha röstat på ens eget parti, faktiskt hade förmåga att bilda sig en egen
uppfattning om politiken? Att han/hon
även kunde läsa partiprogram och broschyrer? För att inte tala om valaffischer.
Är det alldeles fel att tro att väljarna är
klarsynta nog att se rakt igenom de ofta
sockrade vallöftena och dra egna slutsatser?
Det är nog inte uteslutet att budskapen
har nått fram – trots massmedia. Och då,
hemska tanke, kan ju de faktiska budskapen och inte journalistiska vinklingar vara
förklaringen till att det gick som det gick.
Frågan är bara: har någon politiker vå-
gat tänka så?
Orimlig tanke?
I
bland ser det ut som om det vore
massmedia som styr.
När en politiker syr ihop sina byxor på en helsida i en kvällstidning, så på-
verkar det sympatierna för hans parti.
Gynnsamt.
När en annan beskriver en medtävlares
hjärna som felprogrammerad och får rubriker på det, så påverkar också det sympatierna. Ogynnsamt.
Politikern i det första fallet tackar och
tar emot, medan politiker nummer två
inte torde vara lika lycklig.
Båda har genomslaget i massmedia att
tacka för reaktionerna.
Så visst har radio, 1V och tidningar en
viktig roll att spela i valtider. Men nog
borde väl politikerna också kunna tilltro
sig förmågan att kunna påverka valutgången?
Ieftervalstider- när det alltid gäller att
hitta bortförklaringar till att det gick som
det gick och inte som det borde ha gått –
verkar det emellertid inte riktigt så. Efter
det nyss avklarade valet tyder mångas klagan över partiledarintervjuare och rubriksättare snarare på att man befriar bå-
de sig själv och sina respektive partiers
budskap från ansvaret för att det inte gick
enligt planerna.
Men är det en alldeles orimlig tanke att
människan på gatan, den man hade hoppats skulle ha röstat på ens eget parti, faktiskt hade förmåga att bilda sig en egen
uppfattning om politiken? Att han/hon
även kunde läsa partiprogram och broschyrer? För att inte tala om valaffischer.
Är det alldeles fel att tro att väljarna är
klarsynta nog att se rakt igenom de ofta
sockrade vallöftena och dra egna slutsatser?
Det är nog inte uteslutet att budskapen
har nått fram – trots massmedia. Och då,
hemska tanke, kan ju de faktiska budskapen och inte journalistiska vinklingar vara
förklaringen till att det gick som det gick.
Frågan är bara: har någon politiker vå-
gat tänka så?