Litteratur Konsten att samexistera
1969
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Litteratur
THEDE PALM:
Konsten att samexistera
I Svensk Tidskrift 1968, nr 8, behandlade
T. Norwid i en artikel de förslag, syftande
till att överbrygga motsättningarna mellan
kapitalistiska och socialistiska länder, som
publicerats i New York Times p~ tre helsidor i juli samma ~r. De var författade av
den ryske vetenskapsmannen Andrej Sacharov. Det var en märklig skrift, och den förtjänar att omnämnas ytterligare, nu när
man med tacksamhet konstaterar att artikeln gjorts tillgänglig i bokform p~ svenska.
Den finns i serien Aldus Aktuellt, där kallad
Alternativ till världens underg~ng (Aldus/
Bonniers 1969, pris 8: 50. Övers av Roland Adlerberth). Ett förord har skrivits av
journalisten och sovjetkännaren Harrison E.
Salisbury.
Boken har en ovanlig bakgrund. Sacharov
är fysiker och blev efter ryska förh~llanden
ovanligt ung doktor p~ en avhandling om
kosmisk str~lning. Därefter har han arbetat
p~ atomforskningsomr~det. Han är ledande
rysk vetenskapsman när ’det gäller teknisk
fysik. Han har ocks~ andra intressen. Han
uppträdde mot Lysenko, som en g~ng i
skydd av Stalin utövade en vetenskaplig
diktatur p~ ärftlighetsforskningens omr~de,
och han undertecknade brevet 1966 till
Breznjev med protest mot tanken p~ att
Stalin skulle rehabiliteras. Han har nu tagit
till orda i kärnvapendebatten, men han har
vidgat perspektivet till en samhällskritik,
som inkluderar sovjetsamhället. Detta innebär, att han stött sig p~ sitt anseende som
vetenskapsman för att offentliggöra tankar
som f~ vanliga människor i Sovjetunionen
skulle v~ga komma med. Han, eller n~gon
annan, har förmodligen smugglat ut texten
till USA. S~ p~st~r i alla fall ryktet. Men
Salisbury, som bör veta n~got om saken, sä-
ger ingenting i sitt förord om hur hans tidning fick tillg~ng till Sacharovs manuskript.
Tvli teser
Boken bygger p~ tv~ teser. Den första är att
mänsklighetens nuvarande splittring kan leda till dess underg~ng. Det är typiskt för
Sacharov, att han i samma mening som exempel p~ hot mot utvecklingen räknar upp
kärnvapenkrig, hungerkatastrofer, fördumning genom den s k masskulturen och byr~?-
kratiserad dogmatism. Att ta med det sistnämnda fenomenet stöter i sammanhanget
p~ högförräderi. Det ifr~gasätter nämligen
kommunistpartiets auktoritet. Sacharov är
socialist, men han vet att han tillhör de
högutbildade i samhället, och dessa kan inte
alltid underkasta sig partiet. Ty partiet representeras genom sin byr~krati, och vem,
fr~gar han, kan garantera att tjänstemännen
först~r fram~tskridandets verkliga intressen?
Sacharov kritiserar b~de Kina och USA,
och där särskilt rasismen. Samtidigt är han
kritisk mot sitt eget land. Vad han avser är
bland annat antisemitismen i Sovjetunionen.
Han är inte heller dogmatiker när det gäller de ekonomiska teorierna. Han förnekar
att kapitalismen behöver vara socialismen
underlägsen. De tv~ systemen kan enligt honom inte bara leva bredvid varandra utan
ocks~ lära av varandra.
Den andra tesen är att tankefrihet är nödvändig för att ett mänskligt samfund skall
kunna best~. Hotet mot denna frihet innebär ett hot mot personlighetens självständighet och värde, säger Sacharov. Han är som
vetenskapsman individualist, och han reagerar mot auktoritetstro, mot styrning genom massmedia, mot hela den moderna vetenskapens försök och avsikt att kontrollera
allt hos människan, frh födelsekontroll till
kontroll av hjärnans processer. All kontroll
förutsätter en byr~kratisk organisation, ett
tjänstemannavälde, och vem kontrollerar
kontrollanterna? Sacharov riktar här ett
skarpt angrepp mot den sovjetiska censuren,
vars verksamhet han till~ter sig kalla skamlig och vanärande.
282
Samarbetsplan
Boken mynnar ut i en samarbetsplan, ett
program för fredlig samexistens, som författaren kopplat samman med reformkrav
inom Sovjetunionen. Dessa krav är säkerligen väl motiverade och reformerna ur alla
synpunkter önskvärda. Men att framställa
kraven i en bok som denna innebär att
trampa de sovjetiska makthavarna p!l. t!l.rna,
och d!l. är det föga sannolikt att de blir
mera reformvänliga. A andra sidan har Sacharov av naturliga skäl en begränsad kännedom om västvärlden. Vad president Kennedy skulle ha sagt om att bli kallad en typisk representant för den reformistiska bourgeoisien är inte lätt att föreställa sig, även
om karakteristiken, som här, ges i berömmande syfte.
Det är tragiskt att en så uppslagsrik och
tankeväckande bok som Sacharovs skall
vara till s!l. liten praktisk politisk nytta. Ty
allt vad han vänder sig emot som hot mot
den fredliga samlevnaden i världen triumferar i dag. Partibyr!l.kraterna i Sovjetunionen befäster sin ställning i ett grannland
med hjälp av armen: Breznjevdoktrinen om
Sovjetunionens fria rätt att ingripa i andra
socialistiska länder rimmar illa med fredlig
samexistens. Tankefriheten i Tjeckoslovakien
fördöms och censuren har helt tagit över:
vad Sacharov betecknat som nesligt och
vanhedrande fastställs som god kommunistisk regel. Man kan bara undra hur det
kommer att g!l. med honom själv. Under tiden syftar hans av idealitet burna bok mot
en framtid som en dag miste komma –
om världen alls skall H uppleva någon
framtid.
THEDE PALM:
Konsten att samexistera
I Svensk Tidskrift 1968, nr 8, behandlade
T. Norwid i en artikel de förslag, syftande
till att överbrygga motsättningarna mellan
kapitalistiska och socialistiska länder, som
publicerats i New York Times p~ tre helsidor i juli samma ~r. De var författade av
den ryske vetenskapsmannen Andrej Sacharov. Det var en märklig skrift, och den förtjänar att omnämnas ytterligare, nu när
man med tacksamhet konstaterar att artikeln gjorts tillgänglig i bokform p~ svenska.
Den finns i serien Aldus Aktuellt, där kallad
Alternativ till världens underg~ng (Aldus/
Bonniers 1969, pris 8: 50. Övers av Roland Adlerberth). Ett förord har skrivits av
journalisten och sovjetkännaren Harrison E.
Salisbury.
Boken har en ovanlig bakgrund. Sacharov
är fysiker och blev efter ryska förh~llanden
ovanligt ung doktor p~ en avhandling om
kosmisk str~lning. Därefter har han arbetat
p~ atomforskningsomr~det. Han är ledande
rysk vetenskapsman när ’det gäller teknisk
fysik. Han har ocks~ andra intressen. Han
uppträdde mot Lysenko, som en g~ng i
skydd av Stalin utövade en vetenskaplig
diktatur p~ ärftlighetsforskningens omr~de,
och han undertecknade brevet 1966 till
Breznjev med protest mot tanken p~ att
Stalin skulle rehabiliteras. Han har nu tagit
till orda i kärnvapendebatten, men han har
vidgat perspektivet till en samhällskritik,
som inkluderar sovjetsamhället. Detta innebär, att han stött sig p~ sitt anseende som
vetenskapsman för att offentliggöra tankar
som f~ vanliga människor i Sovjetunionen
skulle v~ga komma med. Han, eller n~gon
annan, har förmodligen smugglat ut texten
till USA. S~ p~st~r i alla fall ryktet. Men
Salisbury, som bör veta n~got om saken, sä-
ger ingenting i sitt förord om hur hans tidning fick tillg~ng till Sacharovs manuskript.
Tvli teser
Boken bygger p~ tv~ teser. Den första är att
mänsklighetens nuvarande splittring kan leda till dess underg~ng. Det är typiskt för
Sacharov, att han i samma mening som exempel p~ hot mot utvecklingen räknar upp
kärnvapenkrig, hungerkatastrofer, fördumning genom den s k masskulturen och byr~?-
kratiserad dogmatism. Att ta med det sistnämnda fenomenet stöter i sammanhanget
p~ högförräderi. Det ifr~gasätter nämligen
kommunistpartiets auktoritet. Sacharov är
socialist, men han vet att han tillhör de
högutbildade i samhället, och dessa kan inte
alltid underkasta sig partiet. Ty partiet representeras genom sin byr~krati, och vem,
fr~gar han, kan garantera att tjänstemännen
först~r fram~tskridandets verkliga intressen?
Sacharov kritiserar b~de Kina och USA,
och där särskilt rasismen. Samtidigt är han
kritisk mot sitt eget land. Vad han avser är
bland annat antisemitismen i Sovjetunionen.
Han är inte heller dogmatiker när det gäller de ekonomiska teorierna. Han förnekar
att kapitalismen behöver vara socialismen
underlägsen. De tv~ systemen kan enligt honom inte bara leva bredvid varandra utan
ocks~ lära av varandra.
Den andra tesen är att tankefrihet är nödvändig för att ett mänskligt samfund skall
kunna best~. Hotet mot denna frihet innebär ett hot mot personlighetens självständighet och värde, säger Sacharov. Han är som
vetenskapsman individualist, och han reagerar mot auktoritetstro, mot styrning genom massmedia, mot hela den moderna vetenskapens försök och avsikt att kontrollera
allt hos människan, frh födelsekontroll till
kontroll av hjärnans processer. All kontroll
förutsätter en byr~kratisk organisation, ett
tjänstemannavälde, och vem kontrollerar
kontrollanterna? Sacharov riktar här ett
skarpt angrepp mot den sovjetiska censuren,
vars verksamhet han till~ter sig kalla skamlig och vanärande.
282
Samarbetsplan
Boken mynnar ut i en samarbetsplan, ett
program för fredlig samexistens, som författaren kopplat samman med reformkrav
inom Sovjetunionen. Dessa krav är säkerligen väl motiverade och reformerna ur alla
synpunkter önskvärda. Men att framställa
kraven i en bok som denna innebär att
trampa de sovjetiska makthavarna p!l. t!l.rna,
och d!l. är det föga sannolikt att de blir
mera reformvänliga. A andra sidan har Sacharov av naturliga skäl en begränsad kännedom om västvärlden. Vad president Kennedy skulle ha sagt om att bli kallad en typisk representant för den reformistiska bourgeoisien är inte lätt att föreställa sig, även
om karakteristiken, som här, ges i berömmande syfte.
Det är tragiskt att en så uppslagsrik och
tankeväckande bok som Sacharovs skall
vara till s!l. liten praktisk politisk nytta. Ty
allt vad han vänder sig emot som hot mot
den fredliga samlevnaden i världen triumferar i dag. Partibyr!l.kraterna i Sovjetunionen befäster sin ställning i ett grannland
med hjälp av armen: Breznjevdoktrinen om
Sovjetunionens fria rätt att ingripa i andra
socialistiska länder rimmar illa med fredlig
samexistens. Tankefriheten i Tjeckoslovakien
fördöms och censuren har helt tagit över:
vad Sacharov betecknat som nesligt och
vanhedrande fastställs som god kommunistisk regel. Man kan bara undra hur det
kommer att g!l. med honom själv. Under tiden syftar hans av idealitet burna bok mot
en framtid som en dag miste komma –
om världen alls skall H uppleva någon
framtid.