Danilo Dolci på Sicilien

INGRID REINIUS-LARSSON:
Danila Dolci på Sicilien
Danila Dolci har sedan flera år
föreslagits att få N obels fredspris.
Bakgrunden till hans gärning på
Sicilien, där han verkat i över 15 år
till befolkningens fromma, tecknas av
sekreteraren i den svenska
Dolcikommitten fru Ingrid ReiniusLarsson. Kommitten har i elva år
samlat in medel, som går till olika
projekt som Dolci startat.
Jordbävningen på västra Sicilien i januari 1968: 280 människor dog i ruinerna av de sammanstörtande städerna,
450 dog av sjukdomar och umbäranden
efter katastrofen, 60 000 blev hemlösa
och många flydde till fastlandet. Dessa
fruktansvärda händelser kastade strålkastarljus över den katastrofsituation,
som sedan århundraden härskar i dessa
trakter. Här finns hela u-landsproblematiken representerad: arbetslöshet, undernäring, analfabetism, dåliga bostä-
der, rättslöshet, emigration och därtill
kommer maffians förlamande makt och
myndigheternas ansvarslöshet.
1952 kom till den lilla fattiga fiskarbyn Trappeto vid Castellammarebukten
väster om Palermo den 28-årige norditalienaren Danilo Dolci. Han sökte en
uppgift, en mening med sitt liv, och här
i den förtvivlade nöden och hopplösheten fann han vad han sökte. Han hade
avbrutit en lovande karriär som arkitekt och arbetat två år i Don Zeno Saltinis pojkby Nomadelfia. Nu beslöt han
att stanna i Trappeto och dela befolkningens eländiga liv och med den söka
vägar fram till att göra det människovärdigt. Inför upplevelsen av ett litet
barns död av hunger började han en
hungerstrejk, som tvingade myndigheterna att anslå en summa för förbättringar i kommunen. Men det hjälpte inte långt, fiskarbefolkningen i Trappeto
hindrades i sitt yrke av rovfiskare med
stora motorbåtar, och polisen blundade.
208
Protest och analys
Danilo Dolcis första år på Sicilien blev
protestens och analysens, protest mot att
människor tvingas leva, halvsvälta, dö,
i miserabla förhållanden, analys av situationen från grunden. Han protesterade för att väcka ansvarslösa ansvariga. Den första boken, med skrämmande skildringar av en mardrömslik verklighet, heter ”Fare presto (e bene) perche si muore”, Handla snabbt (och väl)
för här dör man.
Danila hade kommit till Trappeto
med 30 lire på fickan. Tillsammans med
en grupp arbetslösa därifrån drog han
upp på höjden med dess milsvida utsikt
över Castellammaregolfen för att bygga
ett litet samhälle, Borgo di Dio. De fick
kämpa hårt för att få fram pengar till
marken och material till de tre husen.
Men inga svårigheter blev Danila övermäktiga. De första att flytta in var
föräldrarna till det lilla barnet som dött
av svält. Så kom Vincenzina, fiskaränkan, med sina fem barn. Hon blev Danilos hustru,, hans starkaste stöd, och de
har nu fem egna barn tillsammans. På
Borgo di Dio tog de hand om ytterligare femton barn från Trappeto, fattiga, föräldralösa, eller med fadern i fängelse. När det inte fanns plats för fler,
lät de barn komma upp under dagen,
ordnade skola för dem, lät dem leka,
lyssna till musik. ”Barnen tröttnar aldrig att höra Vivaldi och Bach”, skrev
Danila i sin dagbok den 8 mars 1954.
En jättehall byggdes också för diskussionsmöten, föredrag, konserter, teater,
ett ”folkuniversitet” i all anspråkslöshet. Från Borgo di Dio utsändes krav
till myndigheterna, presidenten, regeringen, på reformer för att bekämpa
nödsituationen och skapa ett nytt liv
för Sicilien. I en skrivelse undertecknad
av över 1 000 personer av vilka flera
ej kunde skriva sitt namn utan satte ett
bomärke, begärdes barnhem, skolundervisning, socialvård och byggandet av en
damm vid Jatofloden.
1955 flyttade Danila till Partinico,
som han ansåg vara en bättre plats för
att fortsätta och intensifiera arbetet över
hela området. Han mötte ett hårt motstånd från de ansvariga och besuttna,
som ej gillade att bli störda och oroade.
Han stämplades som ”folkuppviglande
kommunist”, och de arma sicilianarna
vars sak han gjort till sin sades vara
”arbetsskygga banditer”. Under vintern
1956, då arbetslösheten och nöden var
mycket stor, kungjorde Danila sin avsikt att sätta igång en ”bakvänd” strejk
med hänvisning till Art IV i den italienska konstitutionen enligt vilken varje medborgare har rätt att få arbete.
Den 30 januari fastade Danila tillsammans med 1 000 arbetslösa i 24 timmar.
Den 2 februari satte han och 250 arbetslösa igång att reparera en ofarbar
väg. De hade i förväg kommit överens
om att inte tillgripa våld om de blev
hindrade och lämnat knivarna hemma.
När de tog rast bröt de brödet. Polisen
ingrep raskt och Danila och sex andra
arresterades och sattes i fängelse. Processen mot Danila och hans vänner
väckte uppmärksamhet och sympati 1
hela världen. Danilo är en oerhört arbetsam människa. Tiden i fängelset använde han till att intervjua sina medfångar för att lära känna deras bakgrund och de ofta små olagliga ”övertramp” som fört dem dit. 350 tillfrå-
gades om hur många år de gått i skola
och hur många år de suttit i fängelse.
Det första svaret blev sammanlagt 650
år, det andra 3 000 år. Detta bevisar
myndigheternas något ensidiga försök
att komma tillrätta med problemen.
Utvecklingscentra
När Danila återfått friheten, fortsatte
han med några unga medhjälpare sitt
arbete och sina undersökningar om möjligheterna att befria befolkningen från
fattigdom, arbetslöshet och våld. Dessa
undersökningar publicerades i ”Inchiesta a Palermo”, Röster från Palermo,
senare utkommen under titeln Maffia
och misär. Juni 1957 drogs Danila ånyo
inför rätta anklagad av kardinal Ruffini för att ha publicerat anstötligt material. I januari erhöll Danila Lenins
fredspris. När han accepterade detta
förklarade han sin tilltro till icke-våldet och sin totala partipolitiska obundenhet och anmälde sin avsikt att använda prissumman till att sätta upp fem
utvecklingscentra för att söka skapa
full sysselsättning på denna del av Sicilien, där den ekonomiska stagnationen, arbetslösheten, halvarbetslösheten,
analfabetismen, banditismen och maf- 209
fians aktivitet är som störst. Vid dessa
utvecklingscentra anställdes agronomer
för att införa moderna jordbruksmetoder och befordra skapandet av rättvisa
arrendelagar och löneavtal, och socialarbetare för att befordra ”community
development”. Det ekonomiska ansvaret övertogs av Dalei-kommitteer i Italien, Schweiz, England och Sverige.
Svenska Dolci-kommitten, som fick sig
anförtrott det ekonomiska ansvaret för
centrat i den lilla bergsstaden Roccamena, grundades 1958 efter Danilas
första besök i Sverige och har tagit till
sin uppgift att sprida kunskap om situationen på västra Sicilien och om Danilos och hans medarbetares verksamhet och att ekonomiskt stödja denna.
På de platser där Danilas centra verkade bildades medborgarkommitteer
och mellan dem en interkommunal kommitte för att tillvarataga och befordra
de gemensamma intressena.
Sicilien var i tidernas morgon en
blomstrande ö med rik växtlighet, stora
skogar och farbara floder. Dess tragiska historia med invasioner från olika
länder har visserligen kvarlämnat en del
historiska minnesmärken och arkeologiska skatter men först och främst förvandlat stora områden av ön till ofruktbar öken. skogsskövlingen har framkallat erosion av fruktansvärda mått, de
under sommarhalvåret uttorkade flodfårorna översvämmas under vinterhalvåret och vattnet rinner ut i havet med
jord, träd och ibland hus, utan att tillvaratagas för bevattning. Klimatet i in- 210
landet är hårt. Med all rätt kallar Danilo en av sin böcker för ”Spreco”, Slö-
seri. Det är inte bara naturtillgångarna
som förslösas utan även de mänskliga:
emigrationen, arbetslösheten, analfabetismen, kvinnornas tillbakasatta ställning hindrar en sund utveckling. Här
behövs upplysning, frigörande av krafter, stärkande av självförtroendet och
förtroendet till andra. För att få öknen
att åter blomstra behövs bevattning och
skogsplantering. Danilo och hans medarbetare har påverkat tillvaratagandet
av vattnet i earhoidammen och byggandet av Jatodammen nära Partinico.
Vattnet från den stora Carboidammen
rann tidigare rakt ut i havet men är nu
kanaliserat. Jatodammen är resultatet av
många års påtryckningar. Ytterligare
dammprojekt är föremål för sådana.
Löften gives, löften sviKs. Det krävs tå-
lamod och uthållighet av dem som arbetar för en bättre framtid, för rättvisa.
Maffian
Maffian, som länge hållit folket i sitt
järngrepp och hindrat en demokratisk
utveckling, blev 1963 föremål för en
parlamentarisk undersökningskommission. Denna hade dock svårt att komma
någon vart med sitt arbete på grund av
den skräck för repressalier som hindrat
folket att vittna om maffians verksamhet. Stora razzior företogs visserligen
men det var mest maffians ”småverktyg” som åkte fast. De stora ”spindlarna” har så stor makt och pengar att
det ofta händer att de släpps med tusen ursäkter om de skulle råka buras in.
Det växande förtroendet till Danilo har
dock skapat en ändring. Hösten 1965
framlade Danilo och hans närmaste man
Franco Alasia en dossier med vittnesmål
mot maffian inför parlamentskommissionen och ordnade samtidigt en presskonferens. Dokumenten avslöjade förbindelser mellan maffian och politiken,
hur maffian stöder politiker genom att
skrämma eller köpa röster till dem vid
valen och hur politikerna i sin tur tacksamt stöder maffian. I synnerhet två
regeringsledamöter, Mattarella och Volpe, beskylldes av vittnena för samröre
med maffian, och de var inte sena att
stämma Danilo och Franco för förtal.
En lång, segsliten process började men
förvandlades så småningom till en skenprocess, då domstolen vägrade att höra
de viktigaste vittnena och befatta sig
med nya data, som lagts fram av Danilo och Franco. I januari 1967 tackade
de sina advokater som gratis skött försvaret och bad dem att lägga ned detta
och vägrade själva att längre deltaga i
rättegången. I juni 1967 föll domen, och
bägge dömdes till två års fängelse och
höga böter, allt dock villkorligt. Danilo och Franco överklagade domen och
den överklagande processen beräknas
komma upp 1969. I november 1968
skedde en förnyelse i antimaffiakommissionen och man kan hoppas att den
skall lyckas befria Sicilien och Italien
från den skam som maffians existens
betytt. Danilos bok ”Chi gioca solo”
belyser maffiaproblematiken och bakgrunden till processen. Den kommer
snart ut på svenska.
Fredsarbetet
Danilo, som rest och studerat mycket,
säger själv att det finns områden där
nöden är större än här på västra Sicilien men få områden där befolkningen
lever i en sådan statisk slutenhet och
hopplöshet. Hans arbete har under alla
dessa år gått ut på att väcka befolkningen till självförtroende och handling
och myndigheterna till ansvar och aktivitet för att i samarbete skapa ett nytt
och bättre Sicilien, fritt från det maffia-klientsystem, som lamslagit utvecklingen. För Danilo finns det ett naturligt samband mellan utvecklingsarbete
och fredsarbete. Sicilianaren skall inte
bara bli en medarbetare i den egna öns
utveckling utan också väckas till medvetande om sin uppgift som världsmedborgare. Boken ”Verso un mondo nuovo”, Mot en ny värld, återger gruppsamtal med befolkningen av sokratisk
lyftning. I mars 1967 företog Danilo
under en vecka tillsammans med befolkningen och vänner från flera länder en marsch över västra Sicilien från
Partanna till Palermo under mottot
”Demokratisk och planerad utveckling
för Sicilien, fred över hela världen”.
Han har hållit seminarier om icke-våld
vid flera universitet i sydarnerika där
ju situationen har stora likheter med Siciliens. Detta belyser han i ett kapitel
av sin senaste bok ”Inventare il futuro”,
211
som också kommer ut på svenska. De
svenska riksdagsledamöternas nu fem år
i rad upprepade förslag till norska Nobelkommitten har ännu ej resulterat i
fredspriset till Danilo men ytterligare
ökat erkännandet av hans globala insatser för utveckling till fred och rättvisa.
Framtiden
Jordbävningskatastrofen på västra Sicilien i januari 1968 med de 60 000 hemlösa, som fortfarande under vintern 68
-69 levt i tält, baracker och livsfarliga, skadade hus; allt detta kan vändas
till nytt och meningsfullt liv. Den onda
cirkeln av århundradens elände och misär kan brytas, just därför att nu måste
något göras. Nu vet alla för mycket om
Siciliens situation för att inte de ansvariga skall taga vara på de krafter som
finns och använda de medel som anslagits för återuppbyggnad. Danilo och
hans medarbetare har efter katastrofen
intensifierat det utvecklingsarbete, som
pågått nu i sjutton år i direkt kontakt
med befolkningen och myndigheterna,
och lagt fram en ”Demokratisk utvecklingsplan för Belice-, Carboi- och Jatodalarna”. Denna plan har den italienske
arkitekten Bruno Zevi betecknat som
”ett nytt, entusiasmerande experiment,
som för första gången i Italien skulle
kunna förverkliga den avancerade tanken om modern stadsplanering”.
Det vore naturligt och praktiskt om
de statliga och regionala myndigheterna
toge upp till förverkligande den utveck- 212
lingsplan som utarbetats av Danilo och
hans medarbetare av alla kategorier:
den fasta staben i centrat, befolkningen
och experterna, och etablerade ett samarbete med dem, i synnerhet som deras
utvecklingsplan hittills är den enda som
utarbetats. Hade inte Danilo och hans
grupp funnits, skulle befolkningen här
haft orsak tro sig bortglömd och levt
kvar i ödestron att intet någonsin kan
bli bättre.
På Borgo di Dio ovanför Trappeto
har under flera år pågått sommarkurser
för regionplanerare och lärare, de flesta
eleverna från Sicilien. Lärarsituationen
på Sicilien är barock: brist på tillräckligt antal klasser och moderna undervisningsmetoder, överflöd av arbetslösa
lärare. I juli 1968 invigdes på denna
plats det nya Borgo, Siciliens första
folkhögskola. Danilo säger själv: ”Här
kan vi nu året runt intensifiera våra
kurser och skapa grupper för att aktivisera livet i kommunerna, planeringen,
undervisningen, kooperationen, fackföreningsrörelsen, administrationen, hela
utvecklingen. Vi vill nå experter, som
hjälper oss och skaffar sig själva nya
erfarenheter. Vi vill utveckla tekniken
för påtryckningsaktioner på regering
och myndigheter. Vi vill låta Borgo bli
ett centrum för att behandla frågor om
utvecklingen, planeringen och ickevåldsrevolutionen på Sicilien, i Italien
och hela världen. Här skall vi också ha
konserter, filmförevisningar och teaterföreställningar”.
Den Svenska Doki-kommitten har
gjort sitt för att öka intresset för den
välsignelsebringande och metodiska
verksamhet som under Danilos ledning
bedrivs på Sicilien. Under första verksamhetsåret kunde kommitten bestrida
halva lönen för en agronom i Roccamena. Tack vare bidrag från enskilda
och organisationer i Sverige är nu fyra
av Danilos medarbetare avlönade och
får sina omkostnader bestridda genom
Svenska Dolci-kommitten: två socialarbetare, en agronom och en utvecklingsplanerare. Alla fyra är verksamma över
hela området, som sträcker sig från maffiahögborgen Castellammare del Golfo
i nordväst till Corleone i nordost och
hela Belice-dalen ned till Partanna och
fram till Sciacca vid sydkusten. En stor
hjälp i kommittens arbete har alltid varit den direkta kontakten med Danilo
och hans medarbetare. En av dem skriver: ”Vårt arbete är som en bro, som
har en pelare på västra Sicilien och den
andra i Sverige”.