Göteborgs handikappade


1967


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

342
GÖTEBORGs HANDIKAPPADE
Av redaktör ERLAND DAHM
Göteborgs stad har föranstaltat om en vittgående undersökning av de handikappade
i staden. Redaktör Erland
Dahm skildrar i denna artikel uppläggningen och resultatet av den unika undersökningen, som torde mana till
efterföljd på många andra
håll.
Den medicinska rehabiliteringen
och den sociala arbetsvården utvecklades var för sig med skarpa
gränser emellan. En handikappad
kunde slussas mellan olika instanser utan effektiv samverkan. En huvudtanke i Centrala Rehabiliteringsberedningen (1962) är: bättre
samordning, teamwork.
Bl. a. för att verka såsom på-
tryckningsgrupp på stadens styresmän inom handikapplanering, konstituerades 1962 en expertkommitte i Göteborg under ledning av dåv.
professorn i socialmedicin, Gunnar
Inghe. Denna fann bristfällig registrering och otillfredsställande beräkningar hos uppskattningarna av
antalet handikappade.
1960 tillsatte Göteborgs stadsfullmäktige en beredning med direktiv
att utreda rehabiliteringsbehovet. I
en kompletterande undersökning av
civilekonom K. E. \Vestlund, for- ·
mulerade denne problematiken: För
välplanerat utnyttjande av resurserna på lång sikt, måste efterfrå-
geanalyser och -prognoser först
konstatera behovet för att någon generalplan överhuvud skall fungera
rationellt. 1963 beviijade stadskollegiet medel till en undersökning av
frekvensen somatiskt handikappade i Göteborg. Uppdraget gick till
Göteborgs stads statistiska kontor.
Som undersökningsledare fungerade byråchefen, riksdagsman Kurt
Hugosson och under denne: l :e aktuarie Rune Gustafsson och sociolog Barbro Jansson. För läkarbedömningen svarade professor Tore
Broman, dr Annmari Lindberg-Broman, dr J an Hansson och dr Lars
Wilhelmsen. Undersökningen framlade sin första rapport ”HälsaYrke-Bostad i Göteborg 1964” i
juni 1965, delarna II och III utkom i oktober 1966.
Urvalet
Eftersom flera av de faktorer som
påverkar en handikappad, beror av
den närmaste miljön, valdes hushållet såsom primär urvalsenhet.
1964-1965 utsattes l 200 hushåll,
motsvarande ca 3 400 individer,
födda år 1900 och senare, samt 400
förtidspensionärer, för mångsidiga
frågor av intervjuare från statistiska kontoret, om de utvalda personernas egen uppfattning av sitt
hälsotillstånd, sjukhusvistelser, fö-
rekomst av olycksfall och sjukdomssymptom, rörelsebesvär, möjlighet till förflyttning med olika
kommunikationsmedel, skol- och
yrkesutbildning, sysselsättning
m. m. Undersökningens första sonderande del genomfördes i tre led:
l. intervjuer, 2. medicinsk bedömning av läkarexpertis och 3. registergenomgång i olika sociala register: mot de subjektiva hälsouppgifterna ställdes alltså medicinsk
sakkunskap samt registrerade
fakta.
Denna första rapport gav en uppsjö intervjudata, ägnad fördjupad
analys av medicinsk expertis. De
datamaskinbehandlade siffrorna visade bl. a. att av ett befolkningsunderlag på 277 500 personer i åldern
16-24 år, uppskattades frekvensen
”icke friska” till 46 200, eller 17 Ofo.
Mer än hälften ansåg sig lida av allvarlig sjukdom. 13 Ofo led enligt egna
uppgifter av rörelsehinder av nå-
got slag. De chockerande resultaten
stimulerade till en fördjupad vetenskaplig bearbetning av materialet.
Metodik
Del II ger en presentation av resul- 343
tatet av läkarundersökningar och
registergenomgångar samt jämfö-
rande studier från de olika källorna. Ur intervjumaterialet ansåg lä-
karna att 820 fall närmare borde
undersökas, och valde att kategorisera dessa enligt egenskaper som
faktiskt kunde mätas och registreras, bl. a. efter WHO-klassifikationer av diagnoser. Dessutom mätbar
fysisk funktionsförmåga, inkomstnivå i förhållande till utbildningsstatus m. m.
Den följande sammanfattningen
kommer att uteslutande behandla
vuxna personer (16-64 år) . Av de
820 läkarundersökta från det ursprungliga materialets 2 817 intervjuade, bedömdes 725 kunna åsättas diagnosen ”icke friska”. 684 personer, eller 32 Ofo av samtliga vuxna
blev det slutgiltiga material som undersökningen och dess uppräkningar grundas på. Det bör observeras
att detta ej är ett mått på populationens sjuklighet totalt, utan endast mäter de sjukdomar undersökningen avser. Det kan alltså finnas
avsevärt större morbiditet genom
här icke diagnosticerade sjukdomar.
Medicinsk analys av sjukdomsförekomst m. m.
Totalt konstaterades alltså att 32 Ofo
av samtliga vuxna icke var friska
enligt denna undersöknings definitioner, motsvarande 88 500 personer
av stadens befolkning i nämnd åldersgrupp. Fysisk funktionsnedsättning konstaterades hos 10 Ofo
344
(27 600 personer). 45 Ofo av samtliga diagnoser finns inom grupperna
”ryggsjukdomar”, ”psykiska sjukdomar” och ”astma-bronkit m. m.”.
(Den höga frekvensen astma-bronkit, motsv. 4,9 Ofo av populationen,
är ett viktigt memento i debatten
om luftförorening.) 17 Ofo av de
”icke-friska” (motsv. 14 900 personer) befanns vara rörelsehindrade,
och 14 OJo (12 400) ha ”övrigt handikapp”. Sjukdom och funktionsnedsättning var starkt korrelerad
till kön och ålder; 27 Ofo av männen
(36 600) hade diagnosticerad sjukdom, och 36 Ofo av kvinnorna med
stark stegring i åldrarna över 35 år·
för båda könen. Funktionsnedsättningen gällde främst ”tyngre hushållsarbete”, dvs. kvinnor var mest
drabbade; (något för kök-arkitekter,
även för normalhushåll att beakta)
därnäst ”snabb gång utomhus”, vidare förmåga att klara spårvagn/
buss. ”Gång i trappor” var bekymmer för dubbelt så många kvinnor
som män (40, resp. 20 Ofo). En variabel som är svårtolkad, men ofta
återkommande i olika sammanhang, utgår från sjukdomsgrupperna: psykiska sjukdomar-ryggastma-bronkit-högt blodtryckhjärtsjukdom, vilka har hög frekvens. Det står i samband med på-
sättochvis självvållad invaliditetfetma – men i en del fall synes
också kunna misstänkas alkoholism,
speciellt bland män. (Privat reflexion: varför diagnosticeras inte
över huvud fetma av läkare såsom
form av psykisk sjukdom?) Högsta
antalet personer med svårigheter
för ”snabb gång utomhus” återfinns
i gruppen astma-bronkit. (Var går
gränsen för s. k. ”dålig kondition”?)
Av de beräknat 27 000 personerna med nedsatt funktionsförmåga
befanns uppräknat, 15 800 totalt
oförmögna att klara sig själva. (6 °/o
av samtliga.)
Bostadsförhållanden
Sjuka och handikappade visade sig
bo i äldre bostäder än friska personer – 75 Ofo mot friska 58 Ofo. De
bodde i högre grad i starkt kuperade områden än friska. Bostäderna var avsevärt mer omoderna för
sjuka och handikappade: av friska
bodde 75 Ofo fullt modernt, mot 62 °/o
av de handikappade. 15 Ofo, eller
uppräknat 4 000, saknade centralvärme och svarade själva för uppvärmning – generellt kan sägas att
ju äldre handikappade, dess sämre
bostäder. 6 000 icke friska hade
torrklosett utomhus. 10 800 bedömdes vara i behov av annan bostad,
av vilka 8 200 hade nedsättning i
rörelsefunktionerna. 2 800 personer
ansågs behöva invalidbostad! Antalet invalidbost. i Göteborg jan.
1966: 11O st. Den mest ”belastade” gruppen hade de lägsta hyrorna (oftast: omodernaste bostaden).
8 400 personer med funktionsnedsättning stod i kö för ny bostad. I
tabellerna framgår klart beroende
mellan sjukdomsförekomst och bostadens ålder. Korrelerande siffror
torde även kunna sökas i tabeller
för sysselsättningsgrad, inkomst
och utbildning – till nackdel för
allt tal om lyckosamt genomförd
välfärd i folkhemmet.
Arbete och ekonomi, sociala
problem, utbildning
I samtliga åldersgrupper uppvisades samband mellan sjukdom och
handikapp och grad av utbildning,
på så sätt att personer med högre
utbildning var mindre sjuka eller
handikappade än personer med lägre utbildning. 37 °/o hade diagnos i
gruppen med enbart folkskola, medan bara 19 °/o bland studenter eller personer med högre utbildning.
Speciellt illa utsatt grupp här är
kvinnor, i synnerhet i ålder över
45 år. Av personer med kompenserade handikapp hade 28 °/o högre utbildning än enbart folkskola, mot
17 Ofo av dem som ej kompenserat
handikappet. (Ett förhållande som
redan Sonja Risinger-Calais undersökning om poliopatienters återanpassning antydde 1960.)
33 Ofo av samtliga vuxna personer
var i mars 1964 utan arbete och
57 °/o av dessa hade primär diagnos
inom grupperna psykisk sjukdomryggsjlikdom-astma-bronkit och
rörelseorganens sjukdomar. Av de
svårast handikappade var 77 Ofo utan
sysselsättning. De förvärvsarbetande ”icke friska” respektive handikappade hade lägre inkomstnivå än
friska, i en sjunkande skala i takt
med funktionsnedsättning: kvinnor
genomsnittligt mer än hälften så
345
hög medianinkomst som män. (Anmärkas bör att en del av dem som
saknade arbete var hemmafruar
och studerande.) För rättvisare bedömning bör även försörjningsbördan in i bilden; de svårast belastade ifråga om inkomst bland dem
med funktionsnedsättningar är
även här kvinnor. En annan bidragande faktor till sjunkande inkomst
var åldern.
Kontakter med olika socialå organ var vanligare bland icke friska personer än bland friska. Slörsta andelen ”icke friska” personer
återfanns bland de ej förvärvsarbetande gifta, samboende kvinnorna. Av dem som haft kontakt med
socialnämnd var 3 600 handikappade. 2 Ofo (4 400 personer) hade varit i kontakt med barnavårdsnämnd
och 3 Ofo (7 800) med nykterhetsnämnd, majoriteten män. Civilståndsfördelningen bland dem som
varit i kontakt med socialnämnd,
visar övervikt för frånskilda, icke
friska kvinnor. 5 200 personer hade
mottagit socialhjälp under den aktuella tiden utan grund i dålig ekonomi, sjukdom/handikapp e. dyl.-
rapporten förmodar oupptäckta
psykiska sjukdomar.
54 Ofo av samtliga vuxna hade varit i kontakt med – övervägande –
privatpraktiserande läkare under
intervjuåret. Ungefär lika många
av dem, som läkarundersökningen
kunde diagnosticera, som dem som
befanns friska, hade varit sjukskrivna.
346
Kommunikationsproblem
stadens kommunikationsmedel utnyttjades av icke friska personer i
högre grad än av friska. Majoriteten är kvinnor i åldern 45-64 år.
Av en total resevolym på 215 300
resor med spårvagn/buss pr dygn,
görs ca 73 100 av icke friska personer av vilka 10 °/o har nedsatt
funktionsförmåga. Proportionellt
fler friska personer färdas med
egen bil än icke friska.
På grundval av beräkningar tillsammans med Göteborgs handikapporganisationer sammanställdes
ett planerat behov av handikapptransporter i augusti 1966 och spårvägen förberedde sådan transport
för 525 personer.
”Hälsa-Yrke- Bostad”-undersökningen kommer fram till att nio
gånger så många personer behöver
transporthjälp, eller 4 700 personer!
Behov av sjukvård och rehabilitering
Undersökningen ger utförliga besked om graden av sjukhusvård,
former av sjukdom och vårdtidens
längd m. m. som borde vara av värde för en av intressenterna i undersökningen – sjukvårdsstyrelsen.
73 000 ur den vuxna populationen
vårdades på sjukhus vid 94 900 tillfällen, därav 18 400 personer med
funktionsnedsättning; den vanligaste orsaken var ryggsjukdomar
och psykiska sjukdomar samt astma-bronkit.
Behov av rehabilitering, arbetsvård etc. uppskattas med ledning
av uppräknade siffror enligt
jande: (Tabell 10.3.1.)
Sluten rehabilitering
Poliklin.
Arbetsvård
Transporthjälp
Tekn. hjälpmedel
2 5001 ,,
7 500
4 700
9 700
Det numerärt största antal som
behövde rehabilitering fanns inom
grupperna ”neurologiska sjukdo-o
mar”. GHT anmärker på ledarplats
i kommentar till undersökningen
31!1O-65: ”Mot den bakgrunden ter
det sig närmast obegripligt att Gö- •
teborgs stad ännu inte har reser- ;
verat en enda sjukhusplats, ännu .
mindre en klinik för reumatikervård.”
Pensionsbehov
Läkarteamet använde sig vid denna ·
bedömning av samma grunder som ;
Försäkringskassan. Det numerärt ·
största pensionsbehovet bedömdes
föreligga i gruppen ”psykiska sjukdomar”. Räknat på personer med
funktionsnedsättning, var ca 40 °/o
bland både män och kvinnor i behov av någon grad av pension. Av
dessa var dock pensionsbehovet icke
tillgodosett hos nära l OOfo av männen och ända till 22 Ofo hos kvinnorna. Totalt beräknades pensionsbehovet bland vuxna uppgå till
12 600 personer, men endast 6 900
hade förtidspension vid undersök- 1 Doc. Einar Helanders utredning för
Gbg sjukvårdsstyrelse år 1963 sammanfattar (s. 13) behovet år 1970 till ”dry~t
2 000 nya patienter årligen”.
ningstillfället; av dem som var pensionsberättigade enligt läkarbedömningen, men ej hade pension hade
l 700 fall minst 5fa arbetsoförmåga.
Specialstudier
En av dessa sökte utröna i vilken
grad intervjupersonerna ansåg att
deras livsföring, yrkesval m. m. på-
verkats bestående av sjukdom/handikapp. Samtliga icke friska ansåg
sig varaktigt påverkade i någon
grad beträffande skolgång, yrkesval, förmåga klara sitt arbete, förmåga sköta hushåll och att klara
den dagliga tillvaron – negativt.
Den största gruppen som ansett sig
haft begränsade valmöjligheter vid
val av yrke, faller inom gruppen
som saknar fysiska funktionsnedsättningar, och rapporten tolkar
detta överraskande faktum så att
flertalet personer med handikapp
ådragit sig det sedan de skaffat sig
utbildning resp. anställning. Funktionsnedsättning uppgavs ge svå-
righet inte bara med förflyttningar
inom arbete utan också besvär med
att hänga med i hetsigt och jäktigt
tempo. Rapporten påpekar att det
inte behöver innebära sämre arbetsprestation.
Undersökningen avslutas med
några andra jämförelser med undersökningar inom liknande områ-
den. En i USA ”Chronic conditions
and activity limitation” 1961-63
på 259 000 personer; en på 10 000
danska hushåll 1961-62; vidare
347
sjukförsäkringens 90-dagarsfall”
1962. Jämförelserna visade vissa
skillnader beroende på olika grupperingsgrunder och sociala faktorer
i USA och Danmark, men i centrala
avseenden överensstämde resultatet
med Göteborgs stads statistiska
kontors rapport.
Utöver del II föreligger även tabellbilagan, del III. ·
Kommentar
Den höga frekvensen handikappade
och personer med funktionsrubbning enligt denna undersöknings
definitioner borde stimulera till åtskilligt nytänkande. Ställt i relation till dessa kategoriers konstaterade svårigheter med hushållsarbete, trappor, offentliga kommunikationsmedel m. m. kräver resultatet
av undersökningen att man vid vidare samhällsplanering tar hänsyn
till uppenbara fakta. Vid den allmänna intervjun förekom detaljerade frågor om vad som upplevdes
som svårigheter, på vilket sätt, och
vad vederbörande har att föreslå till
ändring – t. ex. ifråga om en spårvagns trappstänger, dörrar, steg
m. m. och svaren finns nedskrivna.
(Då undersökningen aviserades
1964 offentligt, sades bl. a. att resultatet skulle ligga till grund för
att projektera Göteborgs nya stadsdelar Angered-Bergum till ett ”handikappvänligare samhälle.”) Undersökningen gällde alltså för personer under 65 år – givna besked
gäller till stor del också för äldre
”En socialmedicinsk analys av personer i detta avseende.
348
Fakta om relationer mellan handikapp-låg inkomst-dålig bostad,
liksom mellan sjukdom-låg status,
liksom mellan handikapp-ålderkön-och låg inkomst indikerar att
frånvaro av sjukdom/handikapp
privilegierar en frisk person och
diskriminerar den sjuke. Detsamma
utsäger variablerna om sjukdom/
handikapp och arbetslöshet – i
själva verket döljer de en utbredd
dold arbetslöshet. Sambanden mellan låg utbildning – handikapp –
45-årsålder och låg status skulle
kunna stimulera reflexioner om
vuxenutbildning och omskolning i
helt annan utsträckning än för närvarande.
I flera avseenden framstår kvinnor som de mest utsatta, i denna
undersökning, liksom i den nämnOM Asien
da av Sonja Risinger-Calais. Ju äldre och dess mer sjuka, desto sämre bor de, ofta har de låg utbildning, ju äldre årsgrupp de tillhör,
saknar ofta yrkesutbildning och
frekventerar vid skilsmässa socialnämnd mer än män. Den dubbelt så
stora andel av handikappade kvinnor, jämfört med dito män, som ansetts vara berättigade till förtidspension, men saknar sådan, antyder
en stor kategori icke-friska kvinnor
som för sin försörjning är beroende av annan person.
Undersökningen bjuder, som redan antytts, även i fortsättningen
rika möjligheter till nya undersökningar och slutsatser om skillnader
mellan i ett eller annat avseende
handikappade och icke handikappade människor.
Men vilka vägar diplomatien än kommer alt vandra vid den förestående avvecklingen av Västerlandets privilegier i den Fjärran
östern, så kan i varje fall det slutliga resultatet redan nu skönjas.
Den Fjärran östern ingår i en ny världshistorisk epok, där Kina,
liksom tidigare Japan, kommer att på den fulla folkrättsliga jämlikhetens basis inträda i en ny och aktiv roll av världsomfattande
betydelse.
Svensk Tidskrift 1927