Namn att minnas – Anders Björk


1967


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

170
NAMN ATT MINNAS
ANDERS BJÖRCK
Sveriges genom tiderna yngste ordfö-
rande i Högerns Ungdomsförbund är
Anders Björck.
Det fanns de, som när han vid förbundsstämman i Ronneby förra året
valdes att bekläda denna exalterade
post undrade om han var myndig och
hade slutat skolan, tilläventyrs avlagt
studentexamen.
Jodå. Han var 21 år gammal och student.
Finns det något mer att säga om
honom?
Ja, även om vi lever i barnets århundrade, finns det anledning att efterforska orsakerna till denna osedvanligt tidiga upphöjelse. Den anrike
kämpen, greve Torgil v. Seth till Bratteberg, HUF:s förste ordförande, var
dock nära 50 innan han lämnade ordförandeklubban ifrån sig. Hans efterträdare har i allmänhet varit mogna
män även de. Den före Anders Björck
yngste var Sven Johansson – 27 år,
då han tillträdde. I och med att Anders Björck som den yngste ordföranden i ett politiskt ungdomsförbund
kompletterade Yngve Holmberg som
den yngste partiledaren skedde en generationsväxling, som gjorde högern
till ungdomens parti framför alla
andra.
Är Anders Björck alltså ett politiskt
underbarn? För en erfaren porträttör
bär det emot att besvara denna frå-
ga förrän man sett hur det gått för
honom. Låt oss tillsvidare nöja oss
med att ta reda på vad han hittills uträttat och möjligen därtill knyta några reflexioner.
Han är född 1944 i Nässjö, där han
gått i skola och, som sagt, tagit studenten. Redan vid unga år blev han
politiskt intresserad. Han gick så långt
att han läste ledare, men inte ens det·
ta kunde hindra honom från att i 15- ·
årsåldern aktivt engagera sig i politiken. År 1960 var han med om att
starta Konservativ Skolungdom i Näs· .
sjö och valdes efter några års arbete
på förenings- och distriktsplanet till ·
KS’ ordförande vid förbundsstämman
i Örebro 1963. Han omvaldes 1964 i ’
Östersund och avgick påföljande år i
Göteborg för att vid HUF:s förbundsstämma där bli ledamot av styrelsen
och förbundets arbetsutskott. Det dröjde, som framgått, inte längre än till
nästa år förrän han utsetts till för- ·
bundsordförande.
Raskt marscherat, onekligen.
På detta stadium kanske det finns
anledning att avslöja en mörk punkt i
hans förflutna, något som han själv
kallar en ungdomssynd – hans sam·
röre med SECO. År 1965-1966 var
han, skam att säga, vice ordförande i
SECO och är veterligt den ende högersinnade yngling som någonsin gjortkar· ’
riär inom denna brokiga och bråkiga
församling. Förklaringen lär ha varit att han satt som talman vid den
stora elevriksdagen i Ronneby år 1965
och lyckades hålla sådan pli på de
över 400 stojande delegaterna att ordnade förhandlingar blev möjliga. Med
rätta imponerade av denna prestation
valde de närvarande in honom i
SECO :s presidium utan att ha en aning
om att han var ordförande i KS och
fick snart anledning att ångra det.
Anders Björck levererade en frän kritik mot SECO och dess studiesociala
tokerier och man hälsade hans avgång
ur styrelsen med samma entusiasm
som man tidigare hälsat hans inträde.
I övrigt: han är medlem av Round
Table och Juniorhandelskammaren,
som han för säkerhets skull själv bildade i Nässjö, och numera även i hö-
gerns programkommitte, vartill kommer att han är 1 :e vice ordförande
i Sveriges Ungdomsorganisationers
Landsråd (SUL), om det nu kan säga
någon något.
Nog om detta.
Alltså: han är en god förhandlingsledare, en god föreningsmänniska. Han
kan organisera, administrera. Han kan
hålla tal, han kan t. o. m. tala. Kan han
också tänka? Eller mera pretentiöst uttryckt: har han också en åskådning?
Om man tittar på hans inaugura- 171
lionsanförande i Ronneby förra året
kan man få vissa ledtrådar till denna
frågas besvarande. Talet formade sig
– glädjande nog – till en uppgörelse
med den vänsterextremism, som florerar inte blott inom den s. k. nya vänstern utan i väl så hög grad bland de
unga liberaler som Björck kallar
”extremliberalerna”. Han nagelfar med
skärpa kulturradikalernas förkunnelse,
”produkter av det intellektuella kotteriets bisarra teoretiserande”. Han på-
talar att kulturradikalerna i växande
utsträckning vill avskaffa missförhållandena i samhället genom att vägra
att erkänna deras existens, vilket är
den yttersta konsekvensen av principer som drivs in absurdum. Extremliberalerna säger sig vilja ha frihet, demokrati och humanitet men då de saknar allt sinne för proportioner blir resultatet en till sin natur människofientlig politik. De vägrar nämligen att inse
172
att den mänskliga naturen inte alltid
kan inordna sig i teoretiska system
och allra minst om dessa konstrueras
med obönhörlig rationell konsekvens.
Mot detta ställer han en pragmatisk
inställning – pragmatisk är som bekant honnörsordet just nu inom den
yngre högern – grundad på moderation, hänsyn, frihet från extrema och
verklighetsfrämmande fantasterier.
Men, har han i ett senare sammanhang
tillagt, utöver common-sense, förnuft,
sans och måtta måste det finnas en
kampvilja från konservativt håll. Han
tillhör dem som tror på nödvändigheten av en kämpande konservatism
och anser att HUF har en stor uppgift att fylla härvidlag. Ungdomsförbundet måste ge sig i närkamp med
liberaler och ungsossar, det är hans
honnetta ambition. Rent personligt,
har han bekänt, är han mycket trött
på det ständiga tjafset från vänsterhåll
om att ”demokratisera” samhället på
alla områden, att avskaffa allting som
är ”odemokratiskt” – från kungadö-
met till vaktparaden och studentmössan. Han håller på tradition och han
håller på stil. Att spotta på de ideal,
vi länge haft som kriteriet på ett gott
uppförande är honom djupt främmande, föreställningen att man är själlös
om man uppträder behärskat och att
det är bättre att demonstrera än att
diskutera har han ingenting till övers
för.
l\Ian kanske inte kan kalla detta för
en genomtänkt konservativ åskådning,
men det är dock en antydan till en så-
dan som förtjänar all uppmuntran. På
den utomordentligt lyckade konferens
HUF hade i Nässjö förra hösten, då
samtliga inbjudna föredragshållare
blev mäkta imponerade över den politiska bredd och aktivitet, som just nu
finns inom HUF, fick Anders Björcks :~
paroller ett starkt gensvar från för- ~l
bundsmedlemmarna. Men han och
hans kamrater i HUF :s ledning behö-
ver stöd också från annat håll än de
egna leden. Socialdemokratiska ungdomsförbundet är ju numera närmast
ett regeringsorgan och de unga liberalerna har inte bara genom skicklig ledning och stark inbördes sammanhållning utan minst lika mycket en exempellöst energisk matchning av sin huvudstadspress blivit en faktor att räkna med i svensk politik. HUF för därvidlag en ojämn kamp. Det behöver
bistånd både från högerpartiet och
högerpressen och i varje fall på den
sistnämnda punkten har nog tyvärr
åtskilligt försummats.
Detta är så mycket viktigare som
Konservativa studentförbundet sedan
åtskilliga år tillbaka befinner sig i en
av de ideologiska brytningsperioder,
som så ofta drabbar studentorganisationer. På Anders Björck vilar därför
ett mer än vanligt stort ansvar. Han
måste göra HUF till en samlingsplats
för alla de ungdomar som är anhängare av en kämpande konservatism, en
konservatism i Burkes och Disraelis
efterföljd som avvisar varje angrepp
på de värderingar som ligger till grund
för den västerländska kulturtraditionen och den västerländska livsformen
men samtidigt har en fullständigt
odogmatisk – eller om man så vill
pragmatisk – inställning till lösningen av praktiska politiska problem.
Han har förutsättningar för det, denne unge blonde viking med sin självkänsla, sin stridbarhet och sitt stilmedvetande. Men han behöver allt stöd
från äldre konservativa generationer
– och han förtjänar det.
G. U.
Sveriges största politiska
studentförbund
FORMAR MORGONDAGENs POLITIK
Svensk Linje
modern
konservativ
debatt
SVENSK LINJE
organ för
SVERIGES KONSERVATIVA sTUDENTFÖRBUND
SVENSK LINJE utkommer i år med 8 nummer
PRENUMERATION
sker genom inbetalning av 15:- på postgiro 29 82 24, Göteborg,
eller genom anmälan till tel. 08/32 87 39, måndag-fredag kl. 9-12
173
BARA
11~KALORIER
En sockerbit innehål·
ler bara 13 kalorier …
EN VUXEN PERSON
FÖRBRUKAR
MELLAN 2.200 OCH
3.500 KALORIER
PER DAG!!!
VAD ÄR KALORIER?
Kalorier är ett mått på
energi. Vi förbrukar
energi när vi arbetar
och när vi vilar. Och
de kalorier vi förbrukar ökar inte vår vikt.
Därför, njut av Ert kaffe
och söta med socker
– riktigt socker!
INGENTING KAN
ERSATTA
DEN RENA, GODA
SOCKERSMAKEN!!!
INTERN ATIONELL KONCERN
I VÄRLDSINDUSTRIENS TJÄNST
Dr Gustaf de Lavals kontinuerligt arbetande Centrifugalseparator är upphovet till världskoncernen ALFA-LAVAL
Genom att skickligt utnyttja separatorns möjligheter har ALFALAVAL:s utvecklingstekniker
åstadkommit nya metoder för
processer inom livsmedelsindustrin, sjöfarten och den kemiska industrin. Förutom mejerier kan ALFA-LAVAL leverera
fullständiga installationer – inALFA-LAVAL
klusive hela den termiska utrustningen – för framställning
av produkter som stärkelse,
tvål, fiskolja, animaliskt fett,
fruktsafter och olivolja.
Inom lantbrukssektorn har
ALFA-LAVAL:s produktprogram
utformats med kon som medelpunkt: maskinmjölkning, utfodring, utgödsling. ALFA-LAVAL
kan även leverera fullt kompletta
monteringsfärdiga ladugårdar.
Alfa-laval-koncernen med 18000 an·
ställda vid 50 koncernbolag och 35
fabriker förutom många agenter runt
om i världen har en total omsättning
om mer än 1000 miljoner kr.
175
176
Köp
Solstickan