Namn att minnas – Lars Wirström
1961
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
NAMN ATT MINNAS
LARS WIRSTRÖM
De yngre svenska företagare, som inte
nöjer sig med att vara passivt politiskt
intresserade utan vill vara aktivt politiskt verksamma, är lätt räknade. Till
dessa få, men så mycket mera glädjande undantag hör Lars Wirström,
chef för den raskt expanderande Gullhögen-koncernen, som under hans ledning blivit en av Sveriges största företag i byggmaterielbranschen.
Men Lars Wirström hör även i andra avseenden till undantagen snarare
än regeln bland svenska företagsledare. Att han – själv ett par och
fyrti – håller på ungdomen är kanske inte så märkvärdigt, låt vara att
intresset för ungdomen ofta mycket
snabbt brukar avta hos sådana ungdomar, som själva avancerat till en
ledande post. Men han är fylld av alla
möjliga för våra, eller man kanske
skulle säga för det svenska näringslivets förhållanden, okonventionella
ideer.
Han anser exempelvis att det är
mycket viktigare att vara en tänkande
individ än att vara specialist. Han frå-
gar sig om inte en blivande företagsledare i stället för att ta examen på
en handelshögskola eller en teknisk
högskola borde studera exempelvis litteraturhistoria eller filosofi eller psykologi. Han tror att det är nyttigt att
läsa romaner på kvällarna. Han citerar tankedikter som om det vore den
naturligaste sak i världen. Och, som
sagt, han intresserar sig för politik
inte rätt och slätt genom att veklaga
över regeringen och ondgöra sig över
skatterna, utan genom att göra en aktiv politisk insats. Han tycker att de
20 kvällar om året han ägnar åt kommunalpolitiska sammanträden som
högerrepresentant i Skövde stadsfullmäktige är väl använda. Han menar
att en företagsledare har skyldighet
inte bara att sköta sitt företag utan
också att gå ut bland folk och tala fö-
retagsamhetens sak.
överhuvudtaget är Lars Wirström
så pass lik det teoretiska idealet av en
ung, modern, allmänorienterad företagsledare, att man har en känsla av
att man upplever honom i en artikel i
»Fortune», eller som hjälten i en film
om big business, eller i en handbok
i konsten att vara chef och inte i konkret svensk industrivardag. Där finns
han i alla fall, en mycket lång, mycket smärt herre i den yngre medelåldern, med lång näsa, hög panna, kraftigt käkparti, vaksamma ögon och ett
leende där ironi och självironi klädsamt blandas.
Egentligen är han stockholmare och
gick i skola i Södra Latin, men var
inte framgångsrik. När det befanns att
han hade fyra underbetyg på vårterminen i 4″ fick han välja på att verkligen börja plugga på allvar eller
också ta realen. Han valde realen, för
det var så roligt att få sluta skolan.
Så skickades han att praktisera på ett
rederikontor i Rostock och där fick
han lära sig arbeta, vilket kanske inte
var alldeles obehövligt. Sedan gick
han två år på Schartau och därefter
kom kriget och han blev reservofficer.
År 1941 kom han i alla fall in på Handels och utexaminerades därifrån
1945. Det gick inte fort, men han var
inkallad i åtskilliga repriser under
studietiden och hann dessutom praktisera som företagschef, vilket torde
vara mindre vanligt för en ekon. stud.
Det gällde ett bankrutterat företag som
skulle avvecklas och efter den erfarenheten var han mogen att bli
assistent hos Ragnar Blomquist under
ett år.
Till Gullhögen kom han 1948 som
vice v. d., verkställande blev han fyra
år senare. Under sin tid på företaget
har han fått vara med om att förverkliga ett omfattande rekonstruktionsoch utbyggnadsprogram i vilket det
senaste ledet varit förvärvet av Billesholrus Glasulls AB – numera Gullhö-
gens Mineralull AB – och det just inledda samarbetet med två världsföretag inom isolerproduktsektorn: SaintGobain i Frankrike och Owens-Corning Fiberglass Corp. i USA.
Under sina första åtta år på Gullhögen hade Lars Wirström varken tid
eller möjlighet i övrigt att ägna sig åt
något annat än företaget. Men under
de senaste åren har han systematiskt
vidgat ramen för sin verksamhet.
Han har bl. a. lett en orga~;sations- 379
utredning åt Högerns Riksorganisation och företräder som nämnts hö-
gern i Skövde stadsfullmäktige. Han
betraktar kommunalpolitiken som ett
mycket lämpligt och lärorikt verksamhetsfält för en företagsledare –
den som får sätta sig in i den kommunala självstyrelsens funktioner inser vikten av att motarbeta den alltmer
påträngande statliga centraliseringen.
En av hans favoritsatser är att det
både inom näringslivet och politiken
är av vikt att få fram flera ungdomar.
Det är en tanke till vars förverkligande han lämnat ett positivt personligt bidrag såväl inom Gullhögen som
inom Skövde stadsfullmäktige. Men
den bör självfallet i lika hög grad
tillämpas på rikspolitiken. Skulle, kort
sagt, inte Lars Wirström vara ett förvärv för högerns riksdagsgrupp –
inte minst i dessa tider då en konstruktiv insats för vår ekonomiska integration i Västeuropa är en av hö-
gerns angelägnaste uppgifter?
G. U.
FÖRSÄKRINGSBOLAG
i goda händer
… om det händer
LARS WIRSTRÖM
De yngre svenska företagare, som inte
nöjer sig med att vara passivt politiskt
intresserade utan vill vara aktivt politiskt verksamma, är lätt räknade. Till
dessa få, men så mycket mera glädjande undantag hör Lars Wirström,
chef för den raskt expanderande Gullhögen-koncernen, som under hans ledning blivit en av Sveriges största företag i byggmaterielbranschen.
Men Lars Wirström hör även i andra avseenden till undantagen snarare
än regeln bland svenska företagsledare. Att han – själv ett par och
fyrti – håller på ungdomen är kanske inte så märkvärdigt, låt vara att
intresset för ungdomen ofta mycket
snabbt brukar avta hos sådana ungdomar, som själva avancerat till en
ledande post. Men han är fylld av alla
möjliga för våra, eller man kanske
skulle säga för det svenska näringslivets förhållanden, okonventionella
ideer.
Han anser exempelvis att det är
mycket viktigare att vara en tänkande
individ än att vara specialist. Han frå-
gar sig om inte en blivande företagsledare i stället för att ta examen på
en handelshögskola eller en teknisk
högskola borde studera exempelvis litteraturhistoria eller filosofi eller psykologi. Han tror att det är nyttigt att
läsa romaner på kvällarna. Han citerar tankedikter som om det vore den
naturligaste sak i världen. Och, som
sagt, han intresserar sig för politik
inte rätt och slätt genom att veklaga
över regeringen och ondgöra sig över
skatterna, utan genom att göra en aktiv politisk insats. Han tycker att de
20 kvällar om året han ägnar åt kommunalpolitiska sammanträden som
högerrepresentant i Skövde stadsfullmäktige är väl använda. Han menar
att en företagsledare har skyldighet
inte bara att sköta sitt företag utan
också att gå ut bland folk och tala fö-
retagsamhetens sak.
överhuvudtaget är Lars Wirström
så pass lik det teoretiska idealet av en
ung, modern, allmänorienterad företagsledare, att man har en känsla av
att man upplever honom i en artikel i
»Fortune», eller som hjälten i en film
om big business, eller i en handbok
i konsten att vara chef och inte i konkret svensk industrivardag. Där finns
han i alla fall, en mycket lång, mycket smärt herre i den yngre medelåldern, med lång näsa, hög panna, kraftigt käkparti, vaksamma ögon och ett
leende där ironi och självironi klädsamt blandas.
Egentligen är han stockholmare och
gick i skola i Södra Latin, men var
inte framgångsrik. När det befanns att
han hade fyra underbetyg på vårterminen i 4″ fick han välja på att verkligen börja plugga på allvar eller
också ta realen. Han valde realen, för
det var så roligt att få sluta skolan.
Så skickades han att praktisera på ett
rederikontor i Rostock och där fick
han lära sig arbeta, vilket kanske inte
var alldeles obehövligt. Sedan gick
han två år på Schartau och därefter
kom kriget och han blev reservofficer.
År 1941 kom han i alla fall in på Handels och utexaminerades därifrån
1945. Det gick inte fort, men han var
inkallad i åtskilliga repriser under
studietiden och hann dessutom praktisera som företagschef, vilket torde
vara mindre vanligt för en ekon. stud.
Det gällde ett bankrutterat företag som
skulle avvecklas och efter den erfarenheten var han mogen att bli
assistent hos Ragnar Blomquist under
ett år.
Till Gullhögen kom han 1948 som
vice v. d., verkställande blev han fyra
år senare. Under sin tid på företaget
har han fått vara med om att förverkliga ett omfattande rekonstruktionsoch utbyggnadsprogram i vilket det
senaste ledet varit förvärvet av Billesholrus Glasulls AB – numera Gullhö-
gens Mineralull AB – och det just inledda samarbetet med två världsföretag inom isolerproduktsektorn: SaintGobain i Frankrike och Owens-Corning Fiberglass Corp. i USA.
Under sina första åtta år på Gullhögen hade Lars Wirström varken tid
eller möjlighet i övrigt att ägna sig åt
något annat än företaget. Men under
de senaste åren har han systematiskt
vidgat ramen för sin verksamhet.
Han har bl. a. lett en orga~;sations- 379
utredning åt Högerns Riksorganisation och företräder som nämnts hö-
gern i Skövde stadsfullmäktige. Han
betraktar kommunalpolitiken som ett
mycket lämpligt och lärorikt verksamhetsfält för en företagsledare –
den som får sätta sig in i den kommunala självstyrelsens funktioner inser vikten av att motarbeta den alltmer
påträngande statliga centraliseringen.
En av hans favoritsatser är att det
både inom näringslivet och politiken
är av vikt att få fram flera ungdomar.
Det är en tanke till vars förverkligande han lämnat ett positivt personligt bidrag såväl inom Gullhögen som
inom Skövde stadsfullmäktige. Men
den bör självfallet i lika hög grad
tillämpas på rikspolitiken. Skulle, kort
sagt, inte Lars Wirström vara ett förvärv för högerns riksdagsgrupp –
inte minst i dessa tider då en konstruktiv insats för vår ekonomiska integration i Västeuropa är en av hö-
gerns angelägnaste uppgifter?
G. U.
FÖRSÄKRINGSBOLAG
i goda händer
… om det händer