Europeisk familjepolitik


1962


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

EUROPEISK FAMILJEPOLITIK
J DEN OFFENTLIGA debatten är det
vanligt att framställa Sverige dels
som ett socialpolitiskt föregångsland, dels som ett land där en
orimligt stor del av nationalinkomsten avsätts för sociala ändamål. Dessa teser är dock knappast
hållbara. Historiskt var j u Bismareks Tyskland föregångsland
inom socialpolitiken. Inte heller i
nuläget torde det finnas några skäl
för att betrakta vårt land som nydanare. En jämförelse med de europeiska huvudländerna ger vid handen att dessa i likhet med Sverige
använder 13-14% av sin nationalinkomst till socialpolitiken.
En ur politisk synpunkt väsentlig skillnad föreligger emellertid.
Det kontinentala systemet bygger
nämligen i större utsträckning än
vårt på socialförsäkringar, som är
helt avgiftsfinansierade. Det moment av inkomstsocialisering via
skatterna och socialpolitiken, som
är utmärkande för Sverige, där
huvuddelen av de sociala utgifterna finansieras med hjälp av
skattemedel, saknas sålunda. Just
nödvändigheten att reagera mot
den inkomstomfördelning, som flertalet av våra socialpolitiska refor- 14- 624841 Svensk Tidskrift H. 4 1962
Av jur. kand. GÖRAN ELGFELT
mer inneburit, har förmodligen
medverkat till att inställningen till
socialpolitiken som sådan hos
många borgerliga blivit mindre
positiv än vad som annars skulle
varit fallet.
I denna artikel skall ett försök
till jämförelse göras mellan England, Frankrike, Västtyskland och
vårt eget land beträffande ett
av socialpolitikens huvudområden,
nämligen familjepolitiken. Då systemen just beträffande familjepolitiken skiljer sig mer än i kanske något annat avseende, torde
en redogörelse för dennas utformning i vart och ett av länderna
vara nödvändig. För att underlätta
en jämförelse de skilda länderna
emellan borde bidragsbeloppen kanske helst uttryckas i vissa procent
av genomsnittsinkomsten. Då en
sådan framställning torde bli svåröverskådlig, har beloppen istället
med hjälp av gällande växelkurser
omräknats i svenska kronor. Vid
jämförelser av siffrorna bör dock
hållas i minnet att ett visst bidragsbelopp i något av de tre utländska länderna utgör en 20-30 %
större andel av genomsnittsinkomsten i detta land än i Sverige.
·. -..
i. . … -·~:
200
England
Barnbidrag finns sedan 1945 och
utgår till barn under femton år
från och med det andra i varje
familj. För bl. a. studerande ungdom höjs gränsen till arton år. Bidraget är 310 kronor per år för det
andra barnet och 390 kronor för
det tredje och följande.
De engelska barnbidragen har
som synes utformats med ett starkt
befolkningspolitiskt drag, då bidraget inte utgår till första barnet,
men istället stiger för det tredje
och följande.
Utöver barnbidragen medges
också, liksom i praktiskt taget
alla länder utom Sverige, barnavdrag vid den direkta beskattningen.
Dessa utgör l 450 kronor för barn
under 12 år och l 810 kronor för
barn i åldern 12-16 år. För studerande ungdom över 16 år, som helt
ägnar sig åt studier eller yrkesutbildning, är avdraget 2 175 kronor.
Värdet av det första l 810 kronors
avdraget i form av minskad skatt
framgår av följande tabell:
Inkomst
5800- 8400
8400-11940
11940-73 000
skattelättnad
107-385
385-700
700
Egentligen utgör givetvis inte
barnavdragen en form av familjestöd utan är ett försök att skapa
skatterättvisa mellan barnfamiljerna och övriga medborgare. Då
de emellertid helt saknas i Sverige
och dessutom beräknas olika i de
övriga länderna är det nödvändigt
att ta med dem för att erhålla en
rättvisande jämförelse. Slås barnbidrag och skattelättnad samman
för en trebarnsfamilj blir familjestödet (ett barn antages vara 12-
16 år, de övriga under 12 år) vid
en inkomst av 12 000 kronor om
året 2 305 kronor och vid inkomster över 15 000 blir stödet 2 720
kronor.
Förutom det egentliga familjestödet tas emellertid hänsyn till
barnfamiljernas större försörjningsbörda även i den övriga sociallagstiftningen. Sålunda utgår
det särskilda barntillägg till bidragen enligt sjuk-, yrkesskade-, moderskaps- och arbetslöshetsförsäkringarna samt folkpensionen. Dessa
motsvarar 660 kronor per år för
första barnet och 345 kronor för
varje ytterligare barn. Som tillägg
till änkepension utgår avsevärt
högre belopp. Vidare har alla personer under 21 år liksom blivande
och nyblivna mödrar helt fri tandvård, vilket givetvis även bidrar
till att förbättra barnfamiljernas
ekonomiska ställning.
Frankrike
Det franska socialprogrammet är
relativt svåröverskådligt, då det
består av ett antal parallella system för olika yrkesgrupper med
sinsemellan delvis olika förmåner.
De följande uppgifterna hänför sig
till det system som gäller löntagare i allmänhet. Till skillnad mot
vad som är fallet i England och
Sverige finansieras i Frankrike
även familjestödet med avgifter.
De franska arbetsgivarna betalar
sålunda enbart för familjestödet
en avgift på 14 114 % av den del av
de anställdas löner som understiger 8 840 kronor om året.
Barnbidraget varierar något med
hänsyn till dyrort och utgör i Parisområdet 760 kronor om året för
det andra barnet och l 140 kronor
för varje ytterligare barn. Det utgår för barn under 15 år, men
åldersgränsen höjs för studerande
till 20 år. För barn över 10 år höjs
bidraget med 340 kronor om året.
Om familjen huvudsakligen lever
endast på mannens lön utgår ett
speciellt tillägg, som utgör 910
kronor för två barn och 1140 kronor för tre och fler barn. Som
framgår av dessa uppgifter har
befolkningspolitiska motiv starkt
influerat utformningen av de
franska barnbidragen. Förklaringen härtill är att nativiteten i
Frankrike tidigare, liksom i Sverige för närvarande, varit mycket
låg. Till skillnad från vårt land
har man i Frankrike genom ett
mycket frikostigt familjestöd så
utformat, att det utövar en stark
press på familjerna att skaffa sig
minst tre barn, sökt råda bot på
befolkningssituationen. Häri har
man även lyckats. Födelseöverskottet uppgår till 800 000 per år
och genomsnittsfamiljen har 2,3
barn.
Förutom barnbidrag omfattar familjestödet även familjebostadsbidrag, som utgår om en familj an- 201
vänder mer än en viss minimidel
av sina inkomster till hyra. Denna
del är 6,4% för tvåbarnsfamiljer
och sjunker med 1 l2 % av lönen
för varje ytterligare barn. Bidraget är 80% av skillnaden mellan
den verkliga hyran och minimihyran för en tvåbarnsfamilj och stiger till 95% för fyrabarnsfamiljer.
Bidraget är dock maximerat till
75% av den verkliga hyran. För
en flerbarnsfamilj, som exempelvis
hyr en modern fyrarummare kan
bostadsbidraget uppgå till drygt
2 000 kronor om året.
Den stora betydelse som det
franska familjestödet har, framgår kanske bäst av att det för
flertalet familjer med tre eller
flera barn torde uppgå till ca
50% eller mer av familjeförsörjarens lön.
Medan man i England och även
i Västtyskland kan åstadkomma
skatterättvisa mellan barnfamiljer
och andra skattebetalare genom ett
barnavdragssystem, eftersom dessa
länders inkomstskatt är proportionell för det stora flertalet inkomsttagare, fordras det i ett redan från
botten starkt progressivt system
som det franska – och i någon
mån även det svenska skattesystemet – även en progressionsutjämning. En fransk familj uppdelas
därför i ett visst antal konsumtionsenheter, där föräldrarna representerar var sin enhet och barnen en halv vardera. En fyrbarnsfamilj består sålunda av fyra enheter. Familjens inkomst divideras
-’:–
202
med det antal enheter den representerar, varefter man i skattetabellen räknar fram skatten för den
erhållna kvoten. Detta skattebelopp multipliceras sedan åter med
antalet enheter och den erhållna
produkten utgör familjens skatt.
Genom detta system uppnår man
att olika stora familjer betalar en
lika stor del av sin inkomst i skatt
som en ensamstående med ungefär
samma konsumtionsstandard eller
skatteförmåga som familjerna,
trots att familjernas inkomst i
absoluta tal är väsentligt större
och skattesystemet progressivt.
Om familjestödet i bidragsform
och den skattelättnad som erhålls
genom konsumtionsenhetssystemet
summeras för en trebarnsfamilj
(ett barn antas vara 10-14 år och
de båda övriga under lO år) blir
det totala stödet för en familj med
12 000 i årsinkomst 3 835 kronor,
för en familj med 30 000 kronors
inkomst växer det till 5 045 kronor och vid 60 000 är det hela
7 880 kronor.
Även andra smärre familjebidrag
än de nämnda finns. Härtill kommer att sjukförsäkringens dagspenning, om sjukdomen för familjeförsörjaren varar mer än en
månad och han har minst tre
barn, höjs från hälften till 2 / 3 av
normalinkomsten. Ålderspensionen
höjs vidare med 10%, om den försäkrade haft minst tre barn. Till
detta kommer andra favörer för
mångbarnsfamiljerna. Sålunda får
h~sfadern i en trebarnsfamilj –
liksom även modern och alla barnen – 30 % rabatt på metro och
järnvägar. De får även 5% rabatt
på alla varor i de större varuhusen.
Västtyskland
Även i Västtyskland har barnbidraget fått en starkt befolkningspolitisk utformning, då generellt
bidrag lämnas först från och med
tredje barnet. Bidraget utgör 625
kronor årligen per barn och utgår
för barn under 19 år, åldersgränsen
höjs till 26 år för bl. a. studerande
ungdom. Härutöver lämnas ett inkomstprövat bidrag för det andra
barnet, om familjeinkomsten inte
överstiger 9 360 kronor, enär familjer med lägre inkomst inte fullt
kan tillgodogöra sig barnavdraget
för det andra barnet. Med undantag för det inkomstprövade bidraget finansieras barnbidragen liksom i Frankrike med arbetsgivaravgifter.
Genom rejält tilltagna barnavdrag vid beskattningen har barnfamiljerna betydande skattelättnader. Avdragen är för första barnet
l 560 kronor, för det andra 2 180
och för det tredje och följande
2 340 kronor.
Om den totala skattelättnaden
och barnbidragen sammanläggs för
en trebarnsfamilj, blir familjestö-
det vid en inkomst av 12 000 kronor om året l 930 kronor, vid en
inkomst av 30 000 kronor blir det
2 460 kronor och vid 60 000 kronors årsinkomst utgör det 2 900
kronor.
Liksom i övriga länder tas hänsyn till barnfamiljernas större försörjningsbörda även i den övriga
sociallagstiftningen. Sålunda finns
barntillägg till samtliga socialförsäkringar, vilka som regel varierar
mellan 625 och 740 kronor per barn.
Sverige
Till skillnad från de övriga länderna avskaffades de tidigare barnavdragen i Sverige, när barnbidragen infördes. Det egentliga familjestödet består därför här i landet
endast av barnbidrag, som utgår
till barn under 16 år med 550 kronor om året. studerande ungdom
i åldern 16-17 år erhåller allmänt
studiebidrag med 50 kronor per
månad under i allmänhet nio må-
nader om året.
Liksom i Frankrike finns även
i Sverige familjebostadsbidrag,
ehuru de har mindre betydelse här
i landet. De är nämligen inkomstprövade och bidragsbeloppen är
inte heller anknutna till den verkliga hyran utan endast till familjens inkomster och storlek. Härigenom har de inte fått den betydelse för att stimulera barnfamiljerna till att skaffa goda och tillräckligt stora bostäder som från
början var avsedd. Inkomstgränsen
för helt bidrag är en beskattningsbar inkomst på 7 000 kronor för
en tvåbarnsfamilj och 8 000 för en
trebarnsfamilj. Bidragsbeloppen är
i Stockholm i de båda nämnda
exemplen 690 respektive 870 kronor om året.
203
Barntillägg förekommer dessutom även inom socialförsäkringarna. Inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna är dessa dock mycket obetydliga, en krona om dagen
för en- och tvåbarnsfamiljer, två
kronor för tre- och fyrabarnsfamiljer samt tre kronor för de
största familjerna. Inom arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetsunderstödet är det två kronor per
dag och barn. Inom pensionssystemen finns barntillägg endast till
förtidspensionen och utgör där
l 000 kronor per barn och år.
En sammanställning av uppgif:.
terna från de skilda länderna ger
vid handen, att omsorgen om barnfamiljerna är en påtaglig realitet
i de stora europeiska kulturländerna, där man bemödat sig om
att åstadkomma en rättvisare fördelning av samhällets utgifter mellan barnfamiljer och övriga medborgarekategorier, särskilt markant
är detta i Frankrike. Det finns givetvis starka skäl att ifrågasätta,
om det är klokt att låta en så stor
del av familjestödet utgå i form
av bidrag som i det senare landet.
Där har man emellertid inte haft
annat val, då de direkta skatterna
för flertalet inkomsttagare är så
låga, att de inte ger utrymme för
ett ordentligt familjestöd, även om
de skulle försvinna helt. Däremot
kan väl ingen tvekan råda om att
det är principiellt riktigt att utforma det direkta stödet och beskattningsreglerna så att de till- 204
sammans pålägger barnfamiljerna
ungefär samma bördor, som läggs
på andra medborgare med jämförlig levnadsstandard.
I Sverige beskattas nu barnfamiljerna särskilt i de högre inkomstskikten avsevärt hårdare än
övriga skattebetalare med jämförlig standard, även om barnbidragen frånräknas de betalade skatterna.
De utländska familjepolitiska systemen har ytterligare ett gemensamt drag som saknas i Sverige,
nämligen det starka befolkningspolitiska inslaget. Enbarnsfamiljerna sätts i viss mån i strykklass, i det att såväl avdrag som
bidrag antingen är lägre eller också
alls inte utgår för första barnet,
medan de successivt stiger vid
ökande barnantal. Ett dylikt system kan visserligen diskuteras ur
rättvisesynpunkt, men ingen tvekan
kan väl råda om dess nativitetsfrämjande effekt. Det är onekligen
förvånande, att det skall möta så
starkt motstånd, när man vill reformera vår familjepolitik i denna
riktning med tanke på det stora
problem som vårt nuvarande fö-
delseunderskott innebär för vårt
folks framtid, när man samtidigt
finner att Västtyskland, som har
en snabb befolkningstillväxt ändock ansett sig böra införa ett
nativitetsfrämjande moment i sin
familjepolitik.
Sintomdömet av en internationell jämförelse kan bara bli ett:
vi är socialt underutvecklade på det
familjepolitiska området.