Print Friendly

Systembolaget hindrar seriös alkoholpolitisk diskussion

Av Henrik Hall | 29 januari 2015

Systembolaget har gjort det till en huvuduppgift att attackera möjliga konkurrenter. Mjödhamnen och City Gross är två exempel i raden. Samtidigt upplåter regeringen sin alkoholpolitiska hållning till en intresseorganisation för godtemplare. Det kan inte vara vägen framåt.

Systembolaget är inte som alla andra myndigheter och statliga bolag. De är unika i sitt aggressiva tonfall mot andra aktörer på alkoholmarknaden. I sin iver att berätta för politiker, distributörer, producenter och andra vad som är rätt och fel i alkoholpolitiska sammanhang överträffas de av få.

En som fått känna på Systembolagets hårda nypor är Johan Pihl, VD för Mjödhamnen, ett litet företag som tillverkar och importerar mjöd. För att kommunicera hur deras produkter smakar använder de en typ av cirkeldiagram som liknar dem som finns hos Systembolaget.

Det skulle de inte ha gjort, för det resulterade i en stämning från Systembolaget. Genom ett förmodligen grundligt förarbete hade Systembolaget kommit fram till att cirkeldiagram utanför kontrollerade miljöer är en fara för folkhälsan. Pihl trodde först stämningen var ett skämt, men alkoholpolitik är faktiskt inte särskilt roligt, för att parafrasera filmen Repmånad, där alkoholen visserligen förefaller höja humöret hos soldaterna.

Systembolagets VD Magdalena Gerger har gjort det till en huvuduppgift att attackera möjliga konkurrenter. När City Gross 2013 lanserade ett samarbete med vindistributören Winefinder blev hon topp tunnor rasande. City Gross skulle tillsammans med sin matkasse erbjuda kunderna att beställa hem vin via Winefinders fullt lagliga verksamhet. Det gällde inte någon dold butiksförsäljning, utan bara ett sätt för kunden att smidigt välja viner när de beställde mat.

Systembolaget ignorerade helt dessa enkla faktum och valde i stället att polisanmäla City Gross och ljuga i media: ”De [Citygross] bedriver en detaljhandel som Systembolaget har ensamrätt på. Vi kommer inte att dra tillbaka anmälan” kommenterade presschef Lennart Agén saken.

Gerger meddelade att hon skulle driva saken vidare till regeringen för att få till stånd en lagändring. Det är alltså där vi har hamnat, statliga bolaget ser sig själva som en lobbyinstans med uppdrag att förändra lagstiftningen, inte att följa densamma.

Gårdsförsäljning är ett annat ärende som Gerger varit ute och fäktats i. Hon vill, naturligtvis, inte tillåta det. I stället vill hon tillåta nätförsäljning av alkohol via Systembolagets hemsida med hemleverans. Alltså precis det som är oerhört farligt när det sker i City Gross regi.

Fler hos Systembolaget verkar ha den uppfattningen. Exempelvis den före detta riksdagsmannen Carl B Hamilton. Han har länge suttit i Systembolagets styrelse och uttalar sig gärna om dess verksamhet, klädsamt nog glömmer han ofta att berätta om sin styrelseplats. Han menar att gårdsförsäljningen kan ”lösas” genom att Systembolaget får sälja svenskproducerat vin via nätet med hemleverans. Ett annat sätt att ”lösa” frågan, vore förstås att tillåta gårdsförsäljningen. Detta kommer tyvärr inte bli aktuellt på åtminstone fyra år.

När den nya regeringen tillträtt var en av folkhälsominister Gabriel Wikströms (S) första åtgärder att smälla igen dörren för gårdsförsäljning genom en artikel i Aftonbladet. Artikeln undertecknades inte bara av Wikström, utan också av IOGT-NTOs ordförande Anna Carlstedt. Genomgående i artikeln talas det om “vårt” nej till gårdförsäljning, hur “vi” ska värna en restriktiv alkoholpolitik.

Regeringen upplåter alltså sin alkoholpolitiska hållning till en intresseorganisation för godtemplare.
IOGT-NTO är ett kapitel för sig. Hos media verkar de fungera som en ständig remissinstans för alkoholpolitiska förslag, trots att de tillhör en extrem gruppering i frågan. När tillfrågades senast en alkoholist om samma sak?

Det är också en organisation som tjänar sitt levebröd på ett djupt ironiskt sätt. 2012 hade organisationen intäkter på 81 miljoner varav 62 kom ifrån lotterier. Den organisation i Sverige som hårdast kämpar mot alkoholens skadegörande effekt har alltså föga problem att saluföra hasardspel.

När Systembolaget lämnade remissvar om gårdsförsäljning 2011 hänvisade man till att det minsann stred mot riksdagens folkhälsomål och ”den enade politiska vilja” som fanns för att försvara den svenska alkoholpolitiken. De ställer sig med andra ord över rikets högsta beslutande organ och drar sig inte för att föreläsa om riksdagens mål och dess ”enade politiska vilja”. En stilla invändning är förstås att riksdagens partier nog är mer lämpade att bestämma huruvida något strider mot dess folkhälsomål och ”enade politiska vilja” än statliga bolagsstyrelser.

Den svenska alkoholpolitiken hanteras på ett djupt problematiskt sätt. Systembolaget uppför sig som en hybrid mellan en intresseorganisation med statlig sanktionering och en myndighet. De verkar leva i villfarelsen att deras uppdrag är både att utföra och påverka den förda politiken. Till sin hjälp har de kampanjer som IQ och organisationer som IOGT-NTO, därtill nyktra politiker som gärna uppfostrar andra, med uppdrag från Gud, socialismen eller den sociala omtanken. Det hindrat en seriös och saklig diskussion om en uppdaterad alkoholpolitik. Systembolagets modell är att alla nya initiativ antingen ska förbjudas eller läggas under deras egen byråkratiska filt.

Det kan knappast vara vägen framåt, att politiken ska präglas av motboken när folket präglas av hembryggd IPA och vinresor till Alsace.

Henrik Hall är politisk sekreterare för Moderaterna i Västerås och redaktör för Svensk Linje.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner