Print Friendly

Orealistiska visioner från skotska nationalister

Av Hans Wallmark | 18 juli 2014

Den 18 september genomförs i Skottland en folkomröstning om självständighet. Ja-sidan som vill att Skottland lämnar Storbritannien använder sig av en högljudd vänsterretorik, skriver Hans Wallmark.

Mitt i centrala Edinburgh finns ett stort monument till minne av 1800-talsförfattaren Sir Walter Scott berömd långt utanför landets gränser för sina äventyrsromaner med historiska teman. En plakett påminner om att han var en hängiven patriot. Och på höjden tronar stadens väldiga slott känd för sin siluett i samband med årliga tattoos då ljudet av säckpipor når jorden runt tack vare TV-utsändningar.

Den 18 september genomförs i Skottland en folkomröstning om självständighet. Det är lätt hänt att tro att nationalismen är fast rotad i romantiska föreställningar formade av forna tiders mustiga och mytiska skildringar och ett nostalgiskt hyllande av sjö- och hedlandskapen.

Men ja-sidan som önskar se att Skottland lämnar United Kingdom (UK) använder sig av en alltmer högljudd vänsterretorik med en tydlig udd riktad mot den nuvarande regeringen i London under ledning av premiärminister David Cameron och hans konservativa parti i koalition med Liberaldemokraterna. Bekämpa de rika och höj skatterna, kan höras. Det skotska självstyrets egen regeringschef, first minister Alex Salmond, menar att den nuvarande ”högerpolitiken” slår hårt mot de svagaste med de lägsta inkomsterna och bräckligaste sociala skyddsnätet. Vid sin sida har han utöver det egna partiet även de gröna respektive Skottlands socialistiska parti.

Det skotska nationalistpartiet SNP har egen majoritet i parlamentet i Edinburgh. Till de andras stora förtret. Återkommande ges prov på vad som artigt skulle kunna beskrivas som visionära inslag men som visar sig vara orealistiska och ogenomförbara. Även om Alex Salmond för egen del nog gärna skjutit på detta referendum för att därmed ha kvar ett samlande politiskt krav blev det med ett komfortabelt antal parlamentsplatser allt svårare att undvika denna kraftmätning som faktiskt är den tredje folkomröstningen som genomförs sedan 30 mars 1979 där de tidigare förberett stegen med ett mer omfattande självstyre och därefter en egen lagstiftande församling.

De stora bataljfälten anses komma att stå i förstäderna och hyreshusområdena, speciellt runt Glasgow. Folk som känner sig besvikna och marginaliserade antas rösta ja. Det kan onekligen förklara den rätt tydliga vänsterprofilen.

Nej-sidan som pläderar för en mer omfattande regionalisering men inom ramen för UK består av företrädare för alla de tre stora partierna i London: de konservativa, Labour och Liberaldemokraterna. Better togheter, är den gemensamma kampanjorganisationen under ledning av den tidigare finansministern Alistair Darling.

Självständighetsvännernas mer känslosamma argument möter fakta och det mer genomtänkta. Trots att SNP och first minister Salmond planerat för detta i åratal märks allt oftare hur viktiga frågor förblir obesvarade. Och mer och mer kommer ytterst att handla om pund, shilling och pennies. Vilken valuta ska användas? Hur blir det med EU? Vad händer med pensionerna? Där svaren slirar i brist på fakta drygas de ut med stora portioner patriotism. Engelsmän bosatta i Skottland sedan många år vittnar alltmer om att tidigare mer lättsamma gliringar om skillnader är på väg att förbytas i mer förgrovade ideologiska idéer om ett ”vi och dem”. Vi håller på vilket motståndarlag som helst som möter England i fotboll! JK Rowling – författarinnan bakom böckerna om Harry Potter – har skänkt en betydande summa till nej-sidans kassa och omedelbart mötts av hätska kommentarer på temat att hon ändå inte var en riktig skotte.

Utöver det närmast självklara att konservativa tories är ett unionistparti som vill hålla samman UK är den politiska indelningen i grupper och klasser som ställs mot varandra något som möter ett idémässigt motstånd. För några dagar sedan vid besök i Skottland uppmanade David Cameron den ”tysta majoriteten” att ta till orda och visa att det är många som faktiskt har en annan uppfattning än SNP. Bekämpa drevmentaliteten. Inför folkomröstningens slutstrid antas också ja-sidan ha många fler hängivna kampanjarbetare villiga att offra några timmar av arbete eller ett par pund. Gatubilden i Edinburgh präglas just nu inte av speciellt många plakat eller möten, de som dock bär märken på kavaj eller tröja är nästan genomgående självständighetsivrare.

Från Londons sida kommer de ekonomiska argumenten att understrykas. Just företagare och näringslivsföreträdare är den grupp som inser allvaret i att det som länge betraktats som en politisk fantasi nu riskerar att bli en realitet med gränsstationer mellan England och Skottland som följd. Flera koncerner etablerar redan större kontor på andra sidan med risk att ledning och andra strategiska funktioner läggs i England. Att leverera fartyg till marinen blir inte längre lika självklart då beställare plötsligt är ett annat land. Och en stor andel skottar tjänstgör i dag i de brittiska väpnade styrkorna något de svårligen kan fortsätta med utan att avsäga sig sitt i så fall nyligen tilldelade skotska pass. SNP har varit mycket tydligt med att Skottland ska vara en kärnvapenfri zon vilket ställer till med väldiga problem för de atomvapenbestyckade Tridentubåtarna. Att bygga nya hamnar för att ta emot dem på engelskt territorium blir alldeles för kostsamt så vid självständighet skulle dessa kanske få baseras i Florida så att UK kan förbli en kärnvapenmakt och därmed anse sig ha naturlig rätt till en plats i FNs säkerhetsråd.

Alex Salmond talar om både fortsatt EU- och Nato-medlemskap. Inte ens han tror dock längre att det kommer att ske med automatik utan istället kräva lång tid av förhandlingar. I bakgrunden finns andra som med oro ser på självständighetskrafter i sina egna länder och därför på inget sätt önskar underlätta eller snabba på sådana processer. Efter Skottland väntar exempelvis Katalonien på att försöka bryta sig loss ur Spanien.

Det är ett referendum som får konsekvenser för många länder. De ekonomiska svallvågorna ska inte underskattas vilket naturligtvis påverkar alla som har UK som en större handelspartner. Ifall folket väljer självständighet är den från SNPs sida tänkt att börja gälla 24 mars 2016. Det innebär att de 59 skotska ledamöter som 7 maj 2015 väljs in i det brittiska parlamentet i Westminister lämnar sina uppdrag denna dag. En konsekvens av detta kan naturligtvis bli förändrade politiska styrkeförhållanden i London då för närvarande endast en plats från Skottland innehas av en konservativ. Och den tänkta folkomröstning om EU David Cameron vill se genomförd 2017 kommer att i så fall sakna de skottar som i större utsträckning antas värna medlemskapet. Långsiktigt kan onekligen detta skapa stor oro i Europa till uppenbar skada för exempelvis Sverige.

De återkommande opinionsmätningar som genomförs ger nej-sidan en ledning på drygt tio procentenheter. Ett starkare och mer uttalat ja-läger motiverar emellertid Better togheter att på olika sätt få ut sitt budskap till olika nyckelgrupper. Allra helst till dem som är svåra att nå via både traditionell som social media. Uppstickaren UKIP som i samband med europavalet i maj lyckades bli landets största parti har lovat att komma och bistå i nej-kampanjen till de andra partiernas irritation och uttryckliga önskemål om att låta bli.

I Edinburgh står inte endast Walter Scott som staty. I de äldre delarna invid slottets fot finns både Adam Smith som David Hume. Och kanske är det attityden hos en ekonom och tänkare som talade om den osynliga handens inverkan på ekonomin och en rationell filosof som visar vägen. Rent av gör UK till ett gott exempel på hur just regionalistiska utmaningar ska hanteras i vår samtids Europa. David Cameron har flera gånger understrukit att det går att vara en hängiven skotsk patriot och ändå rösta för ett ja. För det är inom ramen för det gemensamma som det egna ändå kan odlas på ett fredligt och framgångsrikt sätt. Ifall tanken på självständighet den 18 september avvisas av mer än 60 procent antas frågan definitivt vara överspelad för åtskilliga decennier framåt. Det skulle kunna ha en lugnande effekt på en kontinent som har rätt mycket annat av vikt att ta hand om.

Hans Wallmark är riksdagsledamot (M).

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner