Print Friendly

2014 – så blir det

Av redaktionen | 10 januari 2014

Hur blir det kommande året? Svensk Tidskrifts redaktion blickar in i kristallkulan och ser både kriser och möjligheter.

Risk för nya problem i amerikansk ekonomi

anders_ydstedtJobben och välfärden. Det är de två frågor som brukar avgöra svenska val. Nu när de flesta bedömare tror på ett starkare 2014, exempelvis räknar konjunkturinstitutet med 2,4 procents tillväxt, handlar debatten dock mest om välfärden. Att svenskarna får mer pengar i plånboken tack vare fortsatta skattesänkningar är ytterligare en anledning att se positivt på 2014. Det finns dock två röda varningsflaggor: de svenska hushållens höga och ökande skuldsättning samt läget i vår omvärld.

I veckan lyssnade jag på FED-ordföranden Ben Bernankes avskedstal på en ekonomkonferens i Philadelphia. Konferensdeltagarna hyllade Bernanke som, trots att han inte förutsåg finanskrisen, ändå hanterat den väl tack vare sina studier av 30-talskrisen. Bernanke sa att återhämtningen efter finanskrisen ännu inte är fullständig men hans prognos var att motvinden som hindrat tillväxten snart kommer att vara över. Faktum är att USA nu har haft tillväxt i 16 av de senaste 17 kvartalen. Hans opponent, Harvardprofessorn Kenneth Rogoff, höll med om att USA klarat sig bättre men att det samtidigt inte säger något om framtiden. I en ny studie som presenterades på samma konferens visade Rogoff och hans kollega Carmen Reinhart att i 100 studerade bankkriser kom krisen tillbaka i hela 43 fall, i en s k ”double dip”. Risk finns således för nya problem i amerikansk ekonomi som kan sprida sig.

Sverige har hittills klarat krisen bättre än andra länder. Och skulle det visa sig att krisen återvänder i omvärlden kan alliansens erfarenhet av krishantering bli ett starkt kort i höstens val. En varningsflagga kvarstår dock – de svenska hushållens höga skuldsättning. Men den har vår svenska riksbankschef dock varnat för i tid.

Anders Ydstedt är entreprenör, författare och styrelsordförande för Svensk Tidskrift.

Ett förlorat år för kulturdebatten

lars_anders_johanssonSupervalåret är här och valår innebär som vanligt att alla plötsligt skall börja prata politik, överallt hela tiden. För kulturdebatten, som redan innan handlat nästan uteslutande om politik innebär detta att tonläget skruvas upp ytterligare några nivåer. Redan på nyårsafton syntes kulturredaktörer göra partipolitiska varudeklarationer på sina Facebooksidor för att ingen skulle sväva i ovisshet om vilket lag de håller på i den stundande striden.

Skyttegravar grävs och i takt med att valdagen närmar sig minskar möjligheterna till ett meningsfullt utbyte av åsikter i ett rasande tempo. Partipolitiskt aktiva faller tillbaka in i den tröttsamma svartvita världsbild av absolut onda och absolut goda som är så kännetecknande för valrörelser. I grupper långt bort från den faktiska politiken, som till exempel kulturkretsar, blir behovet av positionering ännu större och den som tycker annorlunda kommer att fulas ut med alla till buds stående medel. Också helt opolitiska konstnärliga uttryck kommer att bedömas utifrån hur väl de tjänar den egna sidans syften.

Den 15 september kommer så kultursverige att vakna upp ur sitt delirium och undra vad som är hänt. Antagligen kommer en viss skuldmedvetenhet att infinna sig över kastade pajer och glåpord, liksom en trötthet över de politiska paroller som i vida kulturkretsar främst fungerar som moderiktiga attribut. Så kommer åtta och en halv förlorade månader att avlösas av tre och ett halvt års någorlunda konstruktivt samtal, tills det är dags för det partipolitiska positivet att halas igen.

Lars Anders Johansson är kulturansvarig vid näringslivets tankesmedja Timbro och kulturredaktör för Svensk Tidskrift

2014 – ett historiskt år

wallmark_67x1002014 kommer att präglas av historiska påminnelser och jämförelser. Det är 100 år sedan utbrottet av första världskriget – The Great War – som inte minst för Europa kom att bli den stora förändraren. Det då varande blodigaste striderna någonsin, med över 10 miljoner döda, och där gamla riken och kejsardömen föll samman och ersättas av nya stater. Ett krig som i någon mening var havande med nästa som bröt ut 1939. Frågor kommer att ställas och påståenden göras om vad vi i vår samtid kan lära oss av vad som fanns i det politiska spänningsfältet mellan framtidstro och fanatism. En kontrast till uppmärksammandet av krigen blir firandet av freden. Sedan 1814 har inte något nordiskt land varit i krig med varandra. För svensk del innebär det 200 år av frånvaro av strider och främmande makt på eget territorium. Här finns onekligen något som är extraordinärt i ett internationellt sammanhang och förtjänar att lyftas fram. Fred och frihet är en användbar paroll ett år då medborgarna i EUs 28 medlemsstater går till gemensamt europaval. Ytterligare ett årtal som det kommer att förhållas till är 1864 då den eldiga och yviga aktivistiska skandinavismen kan sägas ha fått ett abrupt slut i och med det dansk-tyska kriget som innebar förlusten av Slesvig. Trots kungliga utfästelser och högstämda tal kom inga svensk-norska trupper till stöd och hjälp, utöver hundratalet frivilliga. Det kom att förändra Danmark men var också en påminnelse om skillnaden mellan retorik och realpolitik. 2014 har alla förutsättningar att visa att historia inte är en manual för framtiden men väl en källa till inspiration och reflektion för samtiden.

Hans Wallmark är riksdagsledamot (M) och sitter bl a i Försvarsutskottet.

Låt inte SD kidnappa hela året

maria_eriksson2014 blir som påpekats ett supervalår och många etablerade debattörer har redan bestämt sig för att Sverigedemokraterna kommer att göra stora väljarmässiga framgångar. Det betyder att debatten i stor utsträckning kommer att präglas av försök att undvika detta. Resultatet blir i vilket fall att SD:s agenda får ett större inflytande tack vare dem som egentligen inte ställer upp på den. Förhoppningsvis lyckas de etablerade partierna trots detta driva egen politik. Höger-vänsterskalan är fortfarande den främsta dimensionen i svensk politik och ur ett borgerligt perspektiv finns det gott om frågor där skillnaden mot vänsterblocket fortfarande är stor. Arbetsmarknaden behöver reformeras, likaså bostadsmarknaden och skatterna är fortfarande för höga. Så skulle de stora utmaningarna i Sverige idag kunna sammanfattas. Glöm heller inte bort att riksdagsvalet inträffar i september. Mer än en fjärdedel av året ligger efter detta och oavsett hur det går den 14 september kommer både borgerligheten och Sverige att vara i stort behov av en framåtsyftande diskussion om reformer som vågar handla om mer än jobbskatteavdrag.

Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner